Det du älskade ain't no more

temat för kvällen är kill your darlings
och jävlar vad det dödas
en sax här och tre knivhugg där och
kroppsdelarna som inte längre vet vart de ska
ta vägen lägger sig i prydliga högar
ordnade i alfabetisk ordning och jag.

jag tror att jag behöver det här
månader av enamhet och nollgraders
beröring
en kylpunkt mitt i solar plexus som skriker
tystnad åt känslorna
och jag tror verkligen att jag behöver det här
isvindar i ansiktet och vända andra kinden till när
slagen kommer tillbaks och kommer tillbaks och kommer
tillbaks

temat för kvällen är
kill your darlings
och jag sliter dem i stycken
det får räcka med nostalgi nu
det får bli framåt och uppåt och iväg
ut i det bitande nya och ruska om sig
själv med knogjärnen hårt inkörda mellan revbenen
det hjälper med blodsmaken i munnen
en ständig träningsvärk som gör allting annat mjukt
inte tänka
bara köra

Neverending story

du vet
jag saknar att berätta
för dig hur min värld blir till
hur det föds och dör och bubblar
alldeles under huden

jag saknar att ringa och fråga vad du gör
höra vad du har att säga berätta hur det är
jag saknar dina tråkiga skämt och dina
oändliga utläggningar om ingenting alls

du vet
jag saknar att berätta
att jag saknar dig ibland
för vissa dagar känns det tyngre att vakna
och andra dagar är det svårt att förstå att det
aldrig kommer att finnas något mer än det här

det är tomt och tyst och tråkigt och jag vet
att det är lika bra att låta det vara så
men du, jag saknar dig ändå

Får jag chans på dig?

skärpning
tagning
en gång till
lyssna nu jävligt noga

instruktionerna lyder som följer

1.
Svara endast på tilltal. Ett jakande
svar är alltid bindande och kan komma
att hållas emot dig i de fall då du handlar
i motsats till de verbala kontrakt som kan
komma att upprättas.

2.
Det jag säger gäller. Har du frågor,
anmärkningar eller egna funderingar
ombeds du med bestämdhet
att hålla dessa för dig själv.

3.
Social samvaro med andra människor
och/eller djur uppmuntras bara i de fall då vår
eventuella framtida relation gynnas.
Vederbörande ska alltid säga till i god tid innan
sådan samvaro förs och erhålla ett skriftligt tillstånd.

skärpning nu
ska vi eller ska vi inte?

Utgå.
 

Och om jag hade tid att drömma så...

skulle jag drömma om
långa lata regnblöta dagar
i framtiden 
 

nersjunken i något slitet och mjukt
ihopkrupen under en filt och jag
skulle drömma om att skapa något
större än det här

van morrisson på behaglig ljudnivå
som olja på vågorna
starkt hett kaffe och långa promenader
i regnet
 

kanske en skogsmiljö eller två
jag saknar beständigheten i naturen
det självklara i att sluta vara destruktiv
jag skulle drömma om
att ta hand om mig
själv lite bättre
än såhär

Den här staden

och 10 minuters gångväg härifrån sträcker sig höghusen lite väl
högt över havet
betongslukar ljuset och det mjuka ersätts av gråskala och
skuggdalar
radiotystnad och spårvagnsskrammel
10 minuters gångväg härifrån går villaområdet över i blattevsvenska
min lugna gata ersätts av vad vi lärt oss att hata och även om
hisingen aldrig
helt kan tämjas så är det fortfarande min ö

Den här staden
är en kvarglömd snorig unge på lekplatsen som växte upp till en
frånvarande vuxen med
glömda drömmar och väl gömda visioner
en stillahavsö i taskig förpackning en felmärkning ett snedsteg
något att skämmas över

jag ser på lyftkranarna som sträcker sig mot himlen och varven
som nedlägger
sig själva faller ihop och skrapar armarna i gruset
jag ser på hamnen som byggdes och slets och nu slits itu
för 10 minuter härifrån tar man vagnen in mot stan
en klassresa genom miljonprojekten, över bron och in i mångfasettssamhällen

Den här staden
är allt från baggy storstadskids som sprayar DIN MAMMA på
väggarna utanför gymnastiksalen och skriker att den här världen är
fakking misär
till kritstrecksrandiga kontorslandskap som smyger upp papperslappar
deklarerar att Din Mamma Jobbar Inte Här

Den här staden kryper under skinnet
Två lag som slår läger går stick i stäv bygger skyttegravar
två lag som aldrig spelar på samma planhalva
broarna som skulle förbinda börjar kännas som förbud och ett hån
mot solidariteten
Vi talar inte ens samma språk men använder samma ord för titulera
den här ensamheten
Ni säger Skola vi säger Pengar ni säger Äldreomsorgen vi pratar Om Sorgen
Den här staden blir aldrig min stad men
den kryper in under skinnet
 

Kom hit och kramas Sverige!

Vi lever i det här sverigelandet och
har alltid paraply aldrig stövlar för att
skydda oss mot den där evighetslånga
sorgen som Gud häller över oss varje höst
Han vet att han har förlorat mot värdsligheten och
hans tårar fastnar i våra barnarbetssydda kläder
[Välkommen hit min vän]

Vi lever på den här lilla planeten som kallas Sverige
Dömer hunden efter håren och fastnar i
fördomsfulla kommentarer redan innan vi hunnit säga Hej
Inte för att vi någonsin skulle få för oss att hälsa
Vi åker spårvagn åker buss går på stan tittar bara
rakt fram eller speglar oss i skyltfönsterglans
Som om någon skulle vilja ha oss ändå
[Välkommen hit, knacka på, kom och hälsa på]

Vi lever på tre mils avstånd i det här kylslagna Sverige
Socialt liv bokstaveras JuniJuliAugusti och vi
festar aldrig på en onsdag alltid fredag alltid lördag
Här har man helst sex i sängen och om det kan
undvikas mindre än två gånger i veckan

Välkommen hit
Välkommen in
Stig in eller stå kvar
Oss kvittar det
Faktiskt

Tear me up

I'm thinking
you might never feel like this
again

soft brown hazel skin
lingering like a
vibration
starting deep down
a fleshless hug starting
from within
pressing against my
ribs holding me down
you are going in
circles

I'm thinking
you might never feel me up like
this again
a constant reminder of what's not
and a restless tone nestling
it's way up my throat
you are repeating
yourself endlessly
telling me the same
tired old story

I'm thinking
I might just fall apart

Om jag ber snällt då?

nu kan det vara morgon
gryningsljus och penseldrag
djärva skarpa brytpunkter över
mina nyckelben
du kan måla mig hel nu

nu kan det sluta vara nattsvart och
mörklila under ögonen det kan sluta
vara kallt och tyst och tomt
ta dina färger och gör mig
instrumental
spela mina toner

hör mig
gör mig
förstör
mig

färgspraka sönder mig
jag vill kännas under dina händer
spräck högtalarna och skrik dig trött
jag vill kännas under dig
nu kan det vara morgon
nu kan det bli ljust
snälla
du

Bränt barn saknar elden

midnatt över staden och skuggorna
letar sig fram längs med ryggraden
orden rinner som sand mellan händerna och
jag har en saharaöken nertvingad i halsen

det är stjärnlöst och månbortfall
du lägger fingrarna mot min puls för
att kontrollera och jag håller andan
vill inte att du ska veta vad det är som
lever

midnatt över staden och mörkret tvingar sig på
tränger igenom porerna in i huden och blodomloppet
viner svagt av vågorna som slår sig genom systemet
du lägger dig tätt intill och tar del av nattsvartheten
ritar konturer av morgondag över min bröstkorg
jag kan inte låta bli och när du andas ut över
hela mig släpper jag taget

(låter dig ta i mig och din kroppslighet exploderar
hål i min kokpunkt, när du bränner sönder mina
nervtrådar bränner jag dina broar, bränner du mina skepp)

kom emot mig som ett tåg?

Ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen

göteborg rör sig under mina fötter
jag lägger mig ner och lindar armarna om
försöker trösta men hösten är starkare än så
staden som bara gnyr och gnäller under
mina fötter jag som bara pratar och pratar
strör orden över marken försöker täcka över
de prassliga löven och försöker torka undan regnet
hur det smattrar mot rutorna hur det aldrig hjälper
med paraply i den här staden
vi kämpar oss igenom
tar oss framåt
aldrig bakåt


och göteborg blir ett som barn under mina händer
jag stryker medhårs och visar suddiga fotografier på solskenet
hur det smög sig in i alla gränderna och ut igenom hamnen
hur det känns som om det aldrig mer kommer att bli varmt
aldrig mera enkelt aldrig någonsin sommar

så
när göteborg rullar ihop sig
som en liten varm kanin
för att skydda sig mot kylan
ligger jag tätt intill
armarna runt stadskärnan
en meningslös kamp
mot vintern
 

Snökaos

blixthalka
i hjärnan
och jag måste hålla i mig
för att inte skakas synbart
av diabilderna som
exploderar fram ur dimman
skjuter sönder näthinnan

det brännskadas i synfältet och
jag blinkar bort
släpper taget och fortsätter gå
ännu ett bombnedslag och
knäna viker sig för tyngden
som om det var du som
tyngde ner mig
igen och igen och igen

drar ner mig i djupet och jag
har kvar din smak längst bak
i munnen
film på repeat bakom pannbenet
hur du pressar dig mot mig
hur jag andas stötvis
hur du håller dig på tillräckligt
avstånd för att jag inte ska kunna
sätta tänderna i den mjuka delen av
din käklinje

jag som behöver få sagt
att jag inte vill
men som istället viskar
att det här. är
det. bästa.
som hänt.
mig

Giftwrap Yourself, Slowly!

det är så tröttsamt
det här året
      är så tröttsamt

jag vet inte varför
jag gör som jag gör
släpar armarna i marken
och känslorna i gruset
stoppar munnen full
med småsten och smältvatten

tankarna har fastnat på repeat
och min hjärtrytm hackar samma morsekoder
nu som då
det har varit så många avsked
så många band att klippa av
broarna som brändes
bildar aska som förblindar
mina händer känns kallare än vad de borde
och det är så tröttsamt
hur du fattas mig

tre långa
tre korta
tre långa

en oregelbundenhet som känns konstgjord
jag vill ha någon annans regelverk
ett kraftverk att kalla mitt eget
 

När jag tänker på döden vill jag tänka på gamla människor, inte på dig

det är tisdag och plötsligt rinner livet som sand mellan fingrarna
mellanmjölk och gå till jobbet och dricka åtta glas vatten per
dag och nu dog hon och gå och träna för att man ska och inte
glömma att handla och nu dog hon och sova åtta timmar per natt
och köpa nya graderob beroende på årstid och
oj. nu. dog. hon.

ett ovant stillastående som gör ont i hälarna
säga rätt saker och gråta in public och tycka rätt saker och
krama om och säga att det bara är att ringa om någon behöver
p.r.a.t.a.

en stelhet som börjar i ryggraden och
långsamt sprider sig till resten av kroppen
en hjärna på högvarv som vägrar kännas vid och
hur kunde det hända och ingen som har några bra svar
alla som skakar på huvudet och säger att det känns
det känns. det känns. det känns.
och slut på adjektiv

HEJ FREDAG

nu tror jag att jag vaknar
kickstartar andningen och
blodet och det kittlar i venerna
pumpar syre och och vardag
säger hej till fredagen och hej
till en värld som långsamt vaknar
utanför fönstret och hej oktober
du är vacker i år och hej fjärilarna
i magen, ni verkar vara här för att
stanna

så oväntat

Frontalkrock

det suger andan ur halsen
att luften skär och gnäller i lungorna
det regnar inte längre men det
forsar ändå fram och varje gång jag
sätter ner fötterna glömmer jag bort
hur fast mark ska kännas

långsamma slöjmoln och snabba örfilar
röda märken över kroppen bildar mönster
ritar kartor som leder bortom skattjakterna
andra jaktmarker och ett nangiala som plötsligt
retar fingertopparna

jag sträcker mig på tå för att nå över kanten
hålla huvudet över vattnet och hjärtat fritt från
översvämning

det isolerar sig självt
så väl inbäddat under lager av försiktighet att
livet plötsligt slutar brännas
 

Jolie Coquine

det sjunger i huvudet
det sjunger så jävla högt att jag inte
kan höra vad du säger längre
basgång på basgång på baktakt på bakslag
jag vinklar hörselgångarna mot dig
försöker förstå vad du mimar fram
det ser ut som något dåligt
som en kalldusch
och jag försöker vrida ner musiken
som råtaktsdunkar på repeat mot skallbenet
banka banka dunk-du-DUNK-jävla-jättedunk

du ser ut som tystnad
och jag får lust att skratta
för plötsligt väller det hiphopbeats ur mina porer
du slungas fram och tillbaka
en förutsägbar tretaktsmänniska inslängd mitt
i någon dirtydancingscen uppskruvad till max
ett battle om vems mamma som väger mest och
jag får en sådan lust att skratta
för du vänder dig om och stegar därifrån
en kapten som lämnar sitt sjunkande skepp
och det sjunger i huvudet
jag kan inte höra åt vilket håll du går
längre

Små portioner under huden

 

nu är vi
samma olika
fast ändå
sammanlänkade
du tror
att du inte
behöver mig
jag vet
att du verkligen
inte
behöver
någon
som
mig

kanske är det för att jag bryter
ner barriärren av känslolöshet
smular sönder förhoppningarna
om ett raksträckeliv
kanske är det för att jag skrattar
för högt dansar för lyckligt lägger
armarna om dig lite för ofta
kanske är det för att jag dolkstöter
in kärleken i ryggen på dig
tvingar dig att ta ställning

nu är vi
samma lika
du tror
att du inte
behöver mig
jag vet
att du egentligen
bara
vill ha
mig

(i små små portioner åt gången)
 

Med frimärke och allt

jag önskar mig ett kärleksbrev
om ingenting alls
en längtan som inte behöver uppfyllas
jag önskar mig tomrum och eget utrymme och
rum som talar sitt tydliga språk
allldeles egna subtitels på en stumfilm
jag önskar mitt ett kärleksbrev
som inte håller vad det lovar

guld och skövlade skogar
ett avbrutet barn
några alamerande signaler som tutar upptaget
rakt in i örat
det skjuts förolämpningar och tappas bomber
jag önskar mig ett kärleksbrev
skrivet för hand
med händer som skakar
av för mycket alkohol och för lite känslor
som inte betyder någonting alls
dagen efter