2011-02-26

Svag


jag känner mig långsam
sakta inombords och långt ifrån
det skulle behövas nya intryck
för att skaka om ordentligt på insidan
jag vill att det ska kännas
vill att det ska beröras på ett sätt som
inte luktar rädsla
det är så mycket nu
utomhus och vind i ansiktet och bitig snö
långt ner i ryggraden
jag hade behövt ett par händer till
ett par armar att svepas med av
du vet
du har säkert hört det förr
jag har frågat förut och fått samma svar
det smakar kallt
det smakar februari






och som jag saknar dig ibland.

2011-02-25

Ryska posten

kom igen då livet
motherfuckin LIFE
jag älskar ju när du gör så här
smäller in snön i ansiktet som
realitycheckar på beställning
matar lungorna med fjäll och högluft
dump dump dump i benen och
knän som inte viker sig längre
det bränner inte längre i låren när
backarna sträcker ut sig kilometerlånga
inget som hindrar flytet och skogsåkningen
där hinder blir möjligheter som blir
hopp som blir fri och lycklig och det
värker fan i hjärtat när jag tänker på det

kom igen nu
just DO IT
jag måste få hångla upp den där solen mot himlen snart
äta mig rätt in i ljuset och jag vill att det ska snurra ännu mer i huvudet när
marken försvinner under skidorna och farten river tag

jag vill höra dig vråla rätt ut i vinternatten
skrika
HANDTAG
FAMNTAG
KLAPP
ELLER
KYSSKYSSKYSS

Du vet ju redan vad jag skulle svara.

2011-02-23

Under isen

okej
ja men du
om vi skulle ta och prata lite du och jag
sätta oss sida vid sida i rännstenen
låta trottoaren spraya våra namn över gatan
låta de äldre gå först
kanske hoppa sicksack mellan kullstenarna för att se
om det gjorde någon skillnad
jamen du
kom hit om du vågar
jag ska jaga livet ur dig
säga
SPEGEL
när du medger att jag ser bra ut
jag ska skrika
SPEGEL
när du medger att du har tröttnat till slut

det är så oavsiktligt hur jag faller
när du rör vid mig som du inte längre gör
jag vet det är bara drömmar från och med nu
från och med du eller hur det nu var
de sjöng jag kommer faktiskt inte ihåg
minns bara dånet ifrån mina lungor
hur du tycktes vibrera och luften
som var ojämn och extatisk
jag minns elektriciteten

om vi skulle ta det här IRL for once
du vet öga mot öga tand för en tand och jag önskar
att dina tänder satt hårdare i mitt nackskinn
jag önskar mig ett nackskott i retur för vad jag gjorde
för det var inte rätt
var inte jag
var inte du och
vi är inte värda några andra än.
.varandra.

2011-02-21

The Girl and the Robot




jag är:
ingen robot
ingen maskin
är ett fly förbannat kvinn
två bröst och en puls
eller hur var det nu?
du kan dra åt helvete
ta dina komplimanger och
gitarrsträngshänder med dig
jag behöver inte
dig
dig
dig

jag har:
ben som goes on forever och
ett smajl som sitter som en käftsmäll
utbroderat över halva ansiktet
smetigt läffstift målar rött längs med kinderna
du kallar mig Jokern med skrovlig röst
jag svarar med ett skämt och spränger
dig i tusen bitar

jag har:
en psykos som smiter åt runt halsen
gör det svårt att andas och när jag
försöker stryper du tillförseln
syre är för snälla flickor säger du
syra är för sådana som du kontrar jag
sparkar undan benen på dig och hoppas
på en mindre naturkatastrof för att få dig att
försvinna

du var:
nån jag tyckte om

2011-02-20

Sa jag att jag börjat röka under fläkten?


nejmen jodå
här går det bra
vinden har vänt och
du grabben
det går bra nu!

du behöver inte oroa dig
inte alls
absolut inte för mig
jag klarar mig fint och
cashen fortsätter att rulla in

nejmen jodå
det är ingen fara
jag svär
du kan vända tillbaks
här behövs ingen hjälp
inga tacksamheter inga skuldkänslor
jag klarar mig själv
du kan dra nu

fast lön med ett fast jobb
sitter fast i skiten
stenhårt
du vet
ingenting som går att rubba på en dag
du kan testa att rasera men
inget kommer att hända
jag har testat själv
ingenting händer

du behöver inte bry dig
skjut det åt sidan
skjut mig i huvudet
gör vad du vill
bara du går härifrån
nu

2011-02-16

Beröringsbehov

du tror att du vet
men du har inte en aning
du tror att du vet hur det bankar och slår
går omkring med solen i ögonen
som om det inte fanns några nätter
som om tunnlarna badade i ljus
du tror att du känner mig
vet hur jag fungerar
har läst mina manualer gång på gång
påpekat mina stavfel och belyst mina brister
jag brister i förstånd
när du säger att du vill ha mig
men inte kan göra något åt det
just nu
jag tar första bästa tåg
sätter mig på fel plats för att se vad som händer
kommer tillbaks till samma station och ruta ett
ett hjärtlöst schackspelande som slår undan
benen på mig, gör mig alldeles matt
du har
inte en
aning

Desperado

jag vill att du tar tag i mig
rycker upp mig pressar dig mot mig
jag vill bli berörd förförd förstörd
få mig att känna någonting
lägg hela din vikt mot min
och dunka in mig i väggen
jag vill bli lite (för)krossad lite
hänförd lite fascinerad och jag
vill att du tar tag i mig
/pulsen som segar sig fram igenom blodomloppet
jag behöver en chockutandning och
ett slag i magen för att komma i fas
trassliga nervtrådar som kortsluts
går igång jag behöver dig ge mig en ingång/
jag vill att du tar tag i det här
ger mig en lösning och blandar mina
drinkar extra mycket allt
mer sinnesförvirring och fler
andetag där örat börjar och halsen slutar
en dovhet som vibrerar sig in under skinnet
du måste ta tag i mig
krama om mig göra mig sårbar
(för)föra mig bakom ljuset
låta skuggorna göra sitt
nu
tack

2011-02-11

Till dig som gräver din egna skyttegrav

jag har en vän som rycker in i militären
kommer hem med nya tankar om misären
säger att det är helt okej att marchera flera mil om dagen
köra pansarvagn och öppna eld mot de som inte
förstår det här med den allsmäktiga lagen
äta gröt varje morgon och stå käckt i givakt
glömma bort sin fria individ till förmån för vår försvarsmakt
jag vet en vän som vill hjälpa till med utrikesbesvären
ta sig över barrikaden med hjälp av gevären
flyger tvärs över hela världen i khaikifärgad uniform
landar i en annan tidzon men fastnar i en sandstorm
det är svårt att göra sig förstådd när man saknar språk
när gester upplevs som hotfulla och de upprepade missförstånden
leder till vålsamma bråk
jag vet en vän som vill sätta sig på tvären
ta tag i närmsta heltäckta kvinna och säga att det är
något skevt med den här könsbarriärren
något måste ändras för att samhället ska balanseras
det goda måste vinna och det dåliga hanteras
torka smutsen ur ansiktet och sanden ur håret
se sig omkring och bestämma sig för att det måste
gå att få ordning i det här infekterade såret

Jenny don't be hasty

too bad
so sad
bye bye
never again
jag biter mig
i läppen
och lutar pannan mot
väggen
andas in och ut med
en koncentration som
känns plågsamt sträv mot
huden
too bad
so sad
jag biter mig i tungan
och stoppar händerna i fickan
för att inte ringa upp och
säga högt
vad det är som brinner
too bad
so sad
bye bye
never again

För Sofia tar rädslan i handen och går sin väg

den här sången
är till dig Sofia
och jag hoppas att
du tar stämbanden i
handen och pressar
tonerna neråt
får dem att rinna som vatten
över orden runt om
meningarna
så som jag
aldrig kunde
de här omaka verserna
dedikeras och paketeras
och skickas till dig med
extra mycket love
inslagna rim och
utslagna tänder
ett katastrofområde
som stavas livet
den här sången
är till dig

Maybe this is what happens when a tornado meets a volcano?

klockan är kvart över midnatt och
vi borde sova men natten är så
mjukt och varm och lockande
vi bygger hemliga tillhåll under
köksbordet räknar stjärnorna som
faller över diskbänken och ligger
vakna och pratar alldeles för länge
för jag har livet fullt av vardag och
nätterna fulla av dig och ibland blir
det svårt att hålla isär tisdagarna
från drömmarna
som om lyckoönskningarna har
smugit sig in på riktigt och blandat
sig i det annars jämngrå
bildat regnbåge och alliansregering
du ger mig inga ursäkter, bara orsaker
bara fortsätt att göra det du gör
du gör det så bra
 

2011-02-10

ÄNTLIGEN MÅNDAG!


klockan är kvart över sju och
jag vaknar med handen runt mobilen
sätter mig upp med ett ryck och
inser att jag precis måste ha missat bussen
går upp snubblar över kläderna på golvet
skrapar i ena knäet i bordskanten när jag ramlar
haltar ut i köket samtidigt som jag försöker kränga
av mig sovtishan och ta mig in i jobbkläderna
öppnar kylen, stirrar in
den stirrar tillbaks
ingenting

gode gud
det måste vara måndag

klockan är tjugo minuter över tio och jag har varit på jobbet i exakt en timma
fick ta den sena bussen in till stan som gör tusen omvägar
försökte snabba på genom att sucka ljudligt varje gång busschauffören
saktade in och stannade på hållplats efter hållplats i obygden
den resulterade i fler och fler irriterade sidoblickar ifrån mina två medpassagerare
tror att chauffören stannade extra länge på varje hållplats bara för att jävlas

chefen går extra många rundor runt mitt skrivbord idag
tittar mig över axeln och pratar onödigt högt om deadlines med de andra
poängterar vikten av att alla drar sitt strå till stacken
jag får häftiga impulser som bland annat innehåller våldsamma utfall med häftapparaten
lyckas hålla mig genom att sätta mig på händerna

det är verkligen måndag

fyra dagar och fem timmar kvar tills det är helg igen
det svider i ögonen när jag försöker koncentrera mig på texten på datorn
tänker att det aldrig kan vara nyttigt det här
googlar ögonskador och får bekräftat att jag inom kort kommer att få allvarliga hjärnrubbningar
funderar på om detta borde tas upp med ledningen för företaget
men tror att det eventuellt vore en dålig dag att begära ersättning för förlorad hjärnsubstans
bättre att ta det när tidningen gått i tryck

klockan är en minut i tolv och jag försöker hamna med dem som ska gå på tidig lunch
stönar fram att jag inte ens kommer ihåg mitt sista mål mat
sträcker på armarna och stryker med händerna över magen
utbrister att OJDÅ HÄR KURRAR DET VISST TOMT
enda responsen är chefen som glider förbi för hundraelfte gången och
dessutom ger mig mer jobb som ska vara klart "inom kort"

är jag en maskin eller?
är det verkligen fortfarande bara måndag?

det är en tydlig brist på vanlig hederlig medmänsklighet och sympati på den här arbetsplatsen
googlar på dåliga arbetsförhållanden och upptäcker inte helt oväntat att min
situation tyvärr är jämställd med en femårig barnarbetare i Bangladesh
funderar på om det kanske är något som borde ta upp med detsamma
sneglar över mot chefens bord och bestämmer mig för att vänta
hon sitter och korrekturläser någon artikel och ser mer och mer uppretad ut
jag blir lite upprörd för hennes skull
tänk om folk bara kunde göra sitt jobb ordentligt!
jag förstår verkligen inte hur vissa bara kan sitta på jobbet och göra absolut ingenting
det är tur att vissa av oss skriver vettiga artiklar
annars skulle det inte bli någon tidning!

åh nej
nu pratar hon med sin sekreterare och det verkar vara någon på min avdelning
som har skrivit den förhatliga artikeln
de gestikulerar och viftar med händerna och är helt röda i ansiktet
jag blir lite orolig för deras hälsotillstånd och tittar på klockan
tjugo över tolv
kanske bättre att ta en något längre lunch och komma tillbaks när
all den här uppståndelsen lagt sig
så slipper de åtminstone oroa sig för att jag ska sitta här och svälta
reser mig upp ur stolen och bestämmer mig för att låta hemsidan med
den sorgliga historien om lilla Naima som jobbar tolvtimmarsdagar vara öppen
kan vara bra för dem med en liten reality check

tar några snabba steg över golvet mot hissarna och hinner
med en precis innan dörrarna stängs
chefen skriker något och vinkar upprört åt mig och jag vinkar så klart tillbaks
så gulligt av henne ändå att hinna tänka på mig mitt i all uppståndelse!
hissen segar sig våning efter våning mot marknivå och jag börjar nästan tänka att det
här kanske inte är en så dålig start på veckan trots alls!

2011-02-09

Gör som jag gör, inte som jag säger

för ibland behövs det inga ord
och ibland behöver vi inget språk
vissa dagar sträcker vi fram händerna istället för knivarna
stryker med fingrarna över kinden
läser blindskrift tvärs över huden
låtsas som att vi förstår varandra
och struntar i förbuden

jag undrar vad man säger
för att tysta det som bankar och slår
vilka slitna fraser används bäst när
livet plötsligt bara reser sig och går
ska jag tala om att tiden läker alla sår
kanske påstå att det alltid kommer
regn efter solsken men fortsätta
låtsas som om det regnar när
solen lyser med sin frånvaro

jag önskar att jag kunde låta händerna tala
måla våra ryggrader i samma färgskala
sluta sticka in knivarna i hjärtat och vrida om
och vrida om
och vrida om
för allt som är kvar är tomhet och det ickeverbala

du säger saker som jag inte tror på
kastar tallrikar och glas och kärleksförklaringar
en känslomässig anarki som kryper under huden
jag undrar vad man säger
hur struntar man i förbuden?