Vardagsromantik

du
vaknar långsamt och rullar över på sidan
ett kisande och morgonsolen igenom gardinerna
letar sig igenom rummet, lägger sig som ett täcke
över trägolvet, de utspridda kläderna påminner om
en tidigare natt och minnet letar sig fram igenom
dimman

jag
väcks av en kommatering i dina andetag och vänder
mig om, kryper ansiktet intill din ryggtavla och stannar där
vänder andra kinden till och kittlar ögonfransarna mot

vi
behöver ingen tid

Imorgon blir en bättre dag

jag är trött i fötterna
trött i benen och trött
i hjärtat

det har varit mycket nu
kärlek och spring i trappor och
saker som måste fixas
alltid just nu

jag är inte en sån som säger ifrån
jag är inte en sån som säger till
jag är en sån som säger kom

och det är inte alltid helt lätt att trycka ctrl alt delete på livet när
man är mitt uppe i nån slags reality check
och det är inte alltid helt lätt att tänka att det löser sig
när man inte ens vet om man verkligen vill det

jag känner mig trött och sliten
trasig i kanterna och sömnen smakar surt
imorgon ska bli en bättre dag
en mer värdefull dag

tomorrow will be a blessing with no words

För jag har väntat på ett regn

det regnar
jag fryser
och
jag tror
att
jag behöver dig

det faller synd och skam över gatorna
stora tunga droppar och fukten letar sig
in genom sprickorna

ett syndafall som renar lika mycket som det fyller
jag sväljer giriga munfullar av tungblöt tystnad
tänker att kroppen nog är mitt tempel ändå och
påbörjar ett våldsamt raserande som startar
nerifrån och inuti

det regnar
jag skakar
och
jag vet
att
jag måste ha dig
nu

Om att inte vara påriktigt

Jag känner mig
som en jordbävning
En sån där som
inte kan sluta
skaka

Till slut tröttnar
man på att folk
springer sin
väg varje
gång man
söker närhet och
det blir bara små
efterskalv nu för tiden

Mjukvara

jag vill att du ska tugga
sönder mina armar
gräva in tänderna och kötta
dig igenom mina sårbarheter
machete machete gör
vad du vill det spelar ingen
roll allt är gjort jag är
som förgjord
du gör mig knäsvag när
du lägger händerna där
det kittlar i halsgropen längst bak
på tungan det kryper i skinnet
det känns som jordbävning
världens undergång och det rycker
i leendet som börjar och slutar med
tvära kyssar
snedsteg som felsteg raka slag
rakt i magen du tappar min anda
rätt i golvet jag plockar upp och du
du trappar upp din lust

det är danssteg i fötterna och stora moln
som drar in som dimma över horistonen in
i huvudet bakom ögonlocken och jag vet inte
hur jag ska kunna samla intrycken längre
lägger det på hög och du far in som en annan
orkan stormar sönder broarna och det vattentäta
börjar läcka in det porlar och rinner
strömmar som tar tag och sliter
machete machete jag vill att du tar
tag i den här kroppsligheten

jag är blodröd men smakar orange du säger att
det är fruktigt när det egentligen
är befruktning du pratar om
det blir jordbävning nu det blir härdsmälta nu
det går sönder det går sönder det går sönder

Kanske?

jag önskar
ibland
att du ska
säga
ja
när jag ser
ut som
ett
frågetecken

att du ska
ta min
tystnad
mellan dina gitarrspelsfingrar
och lägga den
runt
dina lungor

låta mig tysta
dina nej

Jag kan verkligen inte tänka när du gör sådär

jag vet inte vad jag gör
men jag vet att jag vill göra dig
och när jag inte kan andas för att du
lägger en hand över min mun och pressar
in mig mot väggen så är det absolut vakuum
mellan hjärtat och känslorna för mjölksyran
tar upp allt utrymme och vimmelkantigheten
breder ut sig och jag blir knäsvag av dina händer
som jag fortfarande har en sådan sjuk crush på
som om det inte räckte med att din röst fortfarande
planterar vibrationer igenom hela min kropp
som om det inte räckte med att jag trampar igenom
litelitegrann varje gång dina ord väljer att visas blanksvarta
på min skärm en hel evighet ifrån känslan vi hade
mellan oss förut

och årstiderna växlar och jag byter nummer
försöker ersätta med vin och tillfälliga bekantskaper
tillfälligt förakt och en självrespekt som rinner längs
med ryggraden

du glider mig ur händerna

jag vet inte vem jag är
men jag vet att jag är din
och när blixten slår ner
längst inuti magen och åskan
våldsamdarrar sig fram igenom
lederna
det är då jag pulserar då jag lever och
ge mig bara en sådan kväll till
ge mig bara en sådan dröm till
ett tillfälligt hopp
om förändring

Balansgång

det kittlas i känslan
väggras och hustak
en båt på överbliven parkering
en människa i övergiven spillra
landskap i kaos
det smakar katastrof
jag undrar hur det stavas
i verkligheten när det verkligen drabbar
hårt och blodigt och mäktigt
en hand som sänks och slår
gång på gång på gång
käftsmällar som mullrar och
bedarrar drar sig tillbaka och kommer igen
ingen förvaring
ett land som skakar av rädsla
jag kan inte ta in det

det stryker omkring i magen
skuggspel och bildspel rakt framför
svårt att förstå vad som händer
olika språk som säger samma sak
hjälp! hjälp? hjälp.
det smyger i kroppen
det arga som rullar ihop sig i ryggraden och
det mjuka som inte har en chans
jag tänker tusentals rubrikerna skriker
miljontals! och det chockar
i några sekunder åt gången

jag upphör aldrig att förundras över
hur livet fortsätter släpa sig fram
klockorna stannar inte
hjärtat stannar inte
folk med händerna för munnen
jobbar på ackord
kan inte sluta
bara för att saker händer
det kostar på.

Älska nu

Jag vet att du saknar mig ibland
för du skickar små sms och jag vet
att du tänker på mig då och då för när
jag tittar på klockan visar den alltid jämna siffor
Jag kanske också saknar känner blundar och
det bränner i ögonen av sådana där fåniga
trötthetstårar och din röst i telefon är
plåster på alla sår
20 minuter från hemstad vanestad
alltid-där-stad och jag sitter still i verkligheten
medans drömmen försöker få tåget att
vända spola tillbaka börja om
Vill ha allting nu och ändå någonting
att längta efter orkar inte  blunda när dina
fingrar når min hud

Det gör så ont och livet är så
lätt förgånget jag vill
älska nu älska nu älska nu

Stjärnan som är din

Jag har en vän som sover utomhus ibland
Han är ensam och säger att han känner
sig så jävla tom när han är hemma
Jag förstår inte alls vad han menar men
jag nickar sådär som jag alltid gör när
jag vill verka intelligent
Han har ingen telefon och ingen adress så
mina brev kommer antagligen aldrig fram
Jag har funderat på att ringa någon
vemsomhelstegentligen
men jag tror inte att det hjälper och
tid är faktiskt det enda jag inte har

Jag har två täcken och nya bilder på
väggarna och en ljusstake med timer
Han har hela världen och en liten liten stjärna

Jag vaknar alltid av att jag dör

Jag smakar kaos

du luktar industri
jag smakar maskineri
det stavas effektivitet
tjära och bensin
utandningångor på repeat
hela kroppen på tomgång
surrar onödiga utsläpp och
du är nog industriell
för när du rör dig
tänker jag på ingenting alls
vi har sett det förr ge oss något nytt
lite innovativa lösningar
kreativ design ge mig något
som känns

du luktar massproduktivitet
jag smakar kroppslighet
det dikteras på vers
varje gång du öppnar munnen
en tråkig copycat som säger
sånt som redan blivit sagt
du är andningspauserna i
de färdigskrivna texterna
ingenting som känns

du luktar inställsamhet
jag smakar ärlighet
det skär sig när jag försöker prata
aldrig med dig.
bara om dig.


 du luktar eld

Omtankar

jag borde verkligen
verkligen verkligen
bli kär
för sakens skull
köra in knytnäven i bröstkorgen
dra ut pulserande känslor och
lämna blodiga spår i någons hall

jag borde verkligen
alltså verkligen verkligen
ha tankarna på annat håll
och du ska veta att jag försöker
fysträning som ett slag i magen
tänka andning tänka mat tänka
på att inte tänka så mycket alls

jag borde verkligen
och plötsligt råkar det ha blivit mars utanför
hur kom den här våren in i bilden?
det har känts som vinter så länge att fingrarna domnat
hormonerna som kanske borde rusa
springer åt helt fel håll och dunstar
som ånga ifrån huden

jag borde.
verkligen.

Om du var Elvis hade det kanske varit annorlunda

det är skymning och kväll och det börjar svartna
nyanser av rött och mörklila och svagt orange bakom ögonlocken
livet är en tunnel och du är ett tåg

när jag blindbalanserar längs med rälsen känns det ingenting
ingenting känns någonting och när jag lägger örat mot spåren
hörs bara basgångarna från mitt eget kvidande hjärta
rätt in i solar plexus i hörselgångarna in bakom ögonen
svaga nyanser av mörklila letar sig ner igenom blodet
du luktar vår

det är skymning och kväll och hjälp mig jag tror att jag drunknar
faller handlöst
landar hjälplöst
ligger sömnlös
medvetandet som ett hånskratt rätt in i käftsmällskinden

det är skymning och kväll och du är ett tåg och jag saknar ljus
livet är en tunnel och du är ett tåg och ögonlocken fladdrar viljelöst i fartvinden
ingenting har bevittnats
ingenting har skett
du har lämnat byggnaden

Hör du ljudet av juli utanför?

jag vänder mig om och pekar
räknar upp besvikelserna på fingrarna

älskar
älskar inte
älskar

visar världen vart skåpet ska stå och
slutar lyssna till ringsignalerna som
skriker uppmärksamhet och ansvar

älskar inte
älskar
älskar inte

han vill inte ha mig du vill inte ta i mig jag
vill inte veta av dig han vill inte sova med mig
du vill inte röra vid mig jag vill inte veta av
mig

älskar
älskar inte
älskar

rycker bladen av blommorna
letar i minnet räknar och kalkylerar
du passar inte in i mina fragment
jag är inte din figur

älskar
 

Absolut levande

jag är så levande att du bränner hål i fingrarna
det där sprudlande livet som fortplantar sig igenom kroppen
jordbävning kontra elektrisk stöt och
jag stöter dig ifrån mig

behöver friheten och svävar minst tre meter över marken
ett hoppande och studsande och glädjen som faller som
pärlor längs med armarna

låter känslorna ta över och skrattet bubblar upp i halsen
upp i näsan som champagne och jag sväljer munfullar av
sötvattensklar energi

låter det vara här och nu idag och just det här ögonblicket

jag är så levande att du försöker värja dig
skyddar dig med armarna framför ansiktet
glöden är så stark att du tvekar backar och jag
fortsätter springa framåt

tar nya andetag som sliter och river i bröstet
låter värmen bli densamma som kärleken och jag sprider den
med skogsbrandsfrenesi vill att det ska höras när jag
stormar sönder dina broar

jag sänker dina skepp
du sänker min gard
jag sänker ditt humör
du skänker mig en tanke
jag skänker dig hela mig
absolut levande

Skrik om du vill

ett århundrade senare
är vi som förbytta
du pantsätter din
hjärtverksamhet
lämnar över startkablarna
till nån annan
mindre krigsförbrytare
vi bryter mot reglerna
ingen lärde oss från början

jag viskar tankeverksamheter
igenom etern och du blinkar
morsekoder igenom rutan
vi kommunicerar utan ord och
din beröringsteknik blir bättre
ju längre bort ifrån varandra
vi kommer

ett århundrade senare
är vi som förnyade
du minns inte mitt namn men
stavar min hjärtrytm i sömnen
trummar med fingrarna
mot metallen i stålbritsen
om du vrider på huvudet
ska jag vrida tillbaka tiden
ge dig tillbaka meningen
du tappade på vägen