2012-04-10

Vårkänning

det har blivit vår
som av en händelse
händerna i luften fingrarna spretiga
hela framtiden
ljus och grön och vår
det låter som ingenting
men det är allting
jag har inga stormvindar längre
inga rasande regniga novemberdagar
som vill bryta ut och ta över
jag vet inte hur det ska sägas
utan att låta som
ingenting alls

jag har glömt hur det görs
med orden med känseln med
fingrarna långt ner i halsen
när jag ser mig omkring är allting
bara hud det breder ut sig som
en alldeles ny och egen världskarta
mjuk hud och gamla ärr
kind mot kind och somna
tätt intill

dagen har blivit vår
natten har blivit kväll
skymning har blivit gryning
och jag vaknar gång på gång
med händerna sträckta
med fingrarna spretandes
en liten bit av himlen
har fastnat i ditt hår

2012-01-23

Fredagsfest & Söndagsblues

jag vaknar med måndag krypandes i gruset
ett krälande i kroppen som äter mig inifrån
jag tror det kallas för söndagsblues
en ändlöshet utan ljus en evighet och
fem dagar kvar till helg fem dagar kvar
till sug och svälj
fem dagar kvar till
fem dagar kvar still

det låter som tisdag
jag vaknar som onsdag
låter veckan fylla halsen
fukta strupen
bli full vara full bara
äh

och jag går och lägger mig
blue and alone
med radion på för att slippa
ensamheten
och teven flimrandes i hörnet
lite ljus lite liv lite något som känns
en familj som kramar digitalt

jag vaknar med torsdag
fylleskedandes tätt mot ryggen jag
vänder mig bort inte kräkas nu
stiga upp sminka sig vaken
jag vaknar med torsdag
som slänger sig själv framför
tåget det skenar i hundraåttio
snart fredag snart vila snart
fullt ös medvetslös

jag uthärdar
tills det kryper igenom hela koppen
jag stramar åt för att kunna släppa lös
och jag står bara ut
tills veckan tar slut

2012-01-19

Nästan som reklam

det verkar ju så enkelt
det här livet, det här slitet
det verkar så enkelt
man bara gör
bara tar nån under armen
bara bestämmer sig för.
och så levde de lyckliga
i alla sina dar
jag förstår inte vad det är jag har
förrän det är för sent
likadant varje gång
jag vänder om och flyr
ren panik ingenting som styr
en logik som säger bara dra
ta det som finns kvar
samla ihop resterna av dig själv
imorgon blir en bättre dag

och det har alltid verkat så
förbannat lätt
när jag ser hur det görs
gång på gång på ett helt
odramatiskt sätt
inga komplikationer inga
ångestfaktorer ingenting som
binder andetagen i strupen
ingenting som att sitta med
hjärtat längst bak på tungan
inte våga svälja av rädsla för
att det ska hamna i ena lungan
blockera luftvägarna tills det
bara fortsätter andas tomt

ingenting som att sitta med
hjärtat på helt fel ställe inte
känna hur det slår bara fortsätta
vara den som kommer och går

det verkar så självklart
när lyckouppdateringarna avlöser
varandra när alla får utlösning när
tvåsamhet verkar vara det enda
som håller i längden
jag fattar inte ens hur man gör
när man vänder om mitt i steget
lägger armarna om och bara bestämmer sig för.
jag kanske saknar några viktiga delar
det måste vara något som felar
lägg armarna om mig
bara håll mig

låt mig inte försvinna
denna gången med


2012-01-16

Bara för att jag skiter i att källsortera



en fot i morgondagen och den andra släpandes
i gruset som var igår en undergång som kastar
sig mot den egna branten du säger att domedagen
ringde sa att slutet var nära nu
det gick att räkna dagarna på en hand och jag
räknade ner tills explosionen skakade mig
medvetslös redlös gjorde mig lealös

och att vakna upp ensam i spillrorna från ett
fylleslag som kallades 1900-tal att vakna upp med
elektriciteten utdragen att vakna med ögonen fulla
av grus bröstet fullt av sten hela munnen full av sand
och överallt ödslighet ett eko som ekar tillbaka
lika tomt som det sas

ni sa att civilisationen kom och stal allt som var vi
och ni sa att det digitala utplånade solidariteten
det har aldrig varit så kallt som det är nu och
vi vet inte ens hur vi ska göra för att kunna se på varann
ett ögonblick efter katastrofen strålar mänskligheten
genom lager på lager av hopplösheten

en fot i morgondagen och den andra släpandes i gårdagen
en framtidstro som mist sin glans och ett ljus i tunneln som aldrig hittar ut
det finns inget mer än det här det finns inget mer än såhär
just du med all ditt hjärta just du med all din kropp
det enda du har kvar nu är den sista flämtande gnistan hopp

så sträck armarna mot himlen kör knytnävarna hårt igenom jorden
det finns inget som hindrar, gallskrik ut orden
gud hör bön om gud någonsin funnits så skrik tills rösten tar slut
det finns en död före döden, bara fortsätt sparka och skjut
du kan ta dig ur det här
vi kan ta oss ur det här
jag tror på dig om du fortsätter tro på dig

Sinnesnärvaro

varje gång jag blir ensam känns det som
svarta hål avgrunder och andra stämningshöjare
precis på kanten du vet man står med
fötterna på randen bara väntar på att någon
ska komma och säga att det är dags nu
hoppa då
(fegis)

och varje gång jag är ensam breder det ut sig
som förlamning precis inuti och jag behöver det
alldeles på samma gång som jag avskyr det
för ensamheten brukar kännas mindre självvald
och i huvudet ekar

/lämnad/lämnad/lämnad/


jag försöker verkligen med allt jag har
att bara vara att inte tänka att inte känna
att flyta med strömmen vara i flowet inte
hamna i de där tankesänkorna


det har bara aldrig gått så dåligt som nu.

2012-01-11

Jag vill inte dö

jag skriver
för att det bränner
för att det härdar
i blodet för att det
härdar ut
i tanken för
att jag hårdnar
tills skalet pressar bröstkorgen
tungt mot andningen
pressar tungan tungt
mot svalget
ger mig domningar
jag skriver för
att veta att jag
lever

mäter blodtryck
mäter blodgrupp
mäter blödighet
i spillda tårar över
feel-good-filmer
över spillda drömmar
över väl förspilld
tid

och det smattrar
som kulsprutsregn
mot tinningarna
när orden rinner lika
lätt genom fingrarna
som hypokondrin
genom kroppsligheten
jag skriver
för att veta att det finns
hopp och det hjälper


några andetag
åt gången

2012-01-10

Vintertid

det kyler in i märgen
när dagarna går baklänges
jag kämpar framåt
lägger mig framstupa
ett sidoläge som ger mig håll
/håll mig hårt
bara lite då/

jag fixar hemma
för att det ska kännas som värme
och varje gång jag
öppnar dörren är det som att
gå rätt in i en nyfödd liten värld

det kyler in genom kläderna
när januari kommer och tar vad
han vill ha
/bara skjut först, fråga sen/
jag räknar dagar till vår och
Göte-jävla-borg
jag har aldrig önskat dig
så lite som jag gör nu

jag fixar hjärtat
för att det ska kännas som liv
och varje gång jag öppnar
bröstkorgen sjunger det
så det ekar i hela huvudet

det kyler in i märgen
jag tror att jag klarar mig
denna vintern med

2012-01-08

Rådjurshjärta

det är egentligen aldrig särskilt
mycket som skiljer
på lycka och (o)lycka
på ett lyckligt slut och ett slut
som känns som ordet
SLUT rakt i ansiktet
en örfil med amerikansk accent
jag vet vad du menar
när du säger att det är
som på teatern

jag vill inte dö
jag vill bara inte leva
osv

det är egentligen aldrig mer än
ett oväntat rådjur på vägen som
skiljer på liv och död/dödare/dödast
jag vet vad du menar
när du säger att du alltid kör i femtio
i mörker och jag fattar det men tänker
nog alltid att du valt fel land att köra runt i
när allt vi har här i norden är mörker
och kalla reserverade kramar
utan särskilt mycket kläm i

det kostar på va
jag vet det