Du får mig

bubbel in på småtimmarna
det stramar kring hjärtmuskeln
ingen sömn och inga tider
bara hud på hud och drömscenarion
ont i levern men klar i skallen
som kvällsbad mitt i natten
spegelblanka sjöar
kallsvarta hav
du smakar liv
jag somnar tungt
som att krypa ner i
alldeles lagom värme
bädda in sig
som tusen små
fågelbon mot huden

Vi måste tala om vädret

det tåras i ögonen
det blänker blankt
sommaren på paus
bad långt in på hösten
en märklig värme som
pulserar genom staden
förvirrad glädje
misstänksamma leenden
och ta av sig jackan
men behålla jeansen på
inte riktigt våga lita på
inte riktigt våga släppa in
slappna av låta sig bli varm
så svårt att låta bli
att prata om morgondagen
det är kanske varmt nu
men imorgon
kommer vintern
äter er levande
tusen år av erfarenheter
så rädd för att falla till föga
inte vara tillräckligt skyddad
med ansikten färgade av
årstidernas växlingar
hur regnet gräver fåror
målar kartor över huden
ett pansarskydd mot omvärlden
unna sig resor till andra länder
där solen tas för givet
kan det vara paradiset

släppa alla spärrar
rasera alla hämningar
kom nu ungar här finns inga regler
ni kan gå omkring nakna
ingen kommer någonsin få er att frysa
här riskerar ni ingen ond bråd död
orsakad av plötsliga väderomslag
här luktar det torrt
vi kan sitta ute
till långt in på natten
temperaturer som långsamt skalar av
som droger genom systemet
plötsligt inga tankar kvar
bara känsla bara lugn bara varm
i alla leder
hjärnan mjuk och allt är möjligt
kanske borde flytta hit
bryta upp låta bli göra något annat
lämna förfrysningsskadorna hemma
kanske komma förbi nångång per år
säga hej och oj och herregud
hur klarar ni er
sedan åka tillbaks
ta en extra drink på planet
skåla för att ni lyckats
ta er därifrån
blivit härligare
slutat vara så stela
nu är ni precis som ni
alltid tänkt att ni borde vara
varma och sommarslöa
siesta hela dagen
sangria hela kvällen
så skönt att slippa
tänka

Att veta sin plats

du borde skriva något om kärlek
du borde skriva något om att ge sig hän
kom igen nu sluta vara så allvarlig jämt
även du måste väl längta lite ibland?
vilja bli hjälpt hållen omfamnad tagen
ryckt ur ditt ögonblick satt på plats
höjd till skyarna tigd till tystnad
även du måste väl vilja känna litegrann
du vet, det där du aldrig kan få från
någon som inte är man
släpp loss lite tjejen
du tar det för seriöst
eller
du tar det inte alls på allvar
leker runt tror att män kan behärska sig
du måste skärpa dig sluta dansa som
att ingen ser och allt det där
alla ser du är aldrig osedd
män tar det män vill ha
du ska vara rädd
men bara för individer
aldrig tala om strukturer
det finns inga makthierarkier
herregud vad du överreagerar
kan du inte ta en komplimang?
jag sa ju bara att
du skulle vara sötare om du log
lite mer
förstår att det
måste vara svårt
för dig
att hitta
kärleken

du stöter ju bort alla som försöker