Det här är ett underliv

det här är inget liv
det är ett överlev
ett kämpa dig igenom
no pain no gain
veckor/helgdagar/söndagsångest
tisdagstristessen utvecklande hobbies
något att göra en partner som står ut,
ett hem som ser ut, ett leva som om varje
dag var den sista: carpe diem amen
halleluja, du kan ge upp med en gång imorgon
kan det ändå vara över och plötsligt inte längre ung och
lovande mera mittemellan ett vakuum helt utan
substans och lägga ut bilder och förenkla och
samtidigt helt orimligt komplicerad gärna ha
öppna förhållanden flera förhållanden ett öppet förhållningssätt
vara flexibel anställningsbar förtjäna sitt uppehälle
berättiga existensen i varje andetag och göra fel
på precis lagom rätt sätt så att en har något att berätta om på
nästa schemalagda nätverksdejt

det här är inget liv
det är ett underliv
tyvärr inte med samma djup och värme eller ens med kraften
att föda en annan människa det här är att hushålla med energierna
att gå omkring och vara skönt lätt och ledig men samtidigt
oerhört kompetent och kapabel det här är att sälja sina varor
på en marknad svart som natten men låtsas vara ren som snö
det här är tillgång och efterfrågan och att skapa illusionen av
att vara upptagen och ständigt på väg, att förneka all slags ensamhet trots
efterlängtad tvåsamhet och drömmen om oss själva högst upp på
självförverkligandetrappen med nyckeln till lyckligheten triumferandes i handen

det här är inget liv
det är det enda levande jag vet
två ben och en puls, jag har i alla fall puls
på dåliga dagar är jag inte längre så säker
det kan vara något mekaniskt, en smartare apparat som krupit innanför bröstbenet
letat sig in under huden blivit ett med finmotoriken, vissa dagar vaknar jag helt
utan känsel det är som att nervtrådarna domnat mitt i drömsömnen, som att
blåögdheten och lycksaligheten ersatts med vikten av fasta rutiner och tydliga könsstereotyper

det här är inget liv
det är ett upp till kamp
ett kämpa tills du slutar leverera
andas in andas ut repetera

Friare tider

de säger det är demokrati
säger det är det yttersta beviset på yttrandefriheten
tar sig friheter, kallar det för medborgarskap
ett borgarskap förklätt till omtänksamhet
till värnade om det egna
alla dessa påhittade gränser
som magistern längst framme vid katedern
påstår att det är nödvändigt med viss selektion,
att göra skillnad på person
delar upp eleverna efter klass, efter motprestation
ritar skiljetecken med linjalen över tolvåringshänderna
smäller in kunskaperna tills de blandas med modersmjölken
som blodsband som blodad tand som att inte veta varför jag
vet allt det här men kunna rabbla hela sveriges historia helt
utan att staka mig, kan alla kungar, alla årtal, alla dessa manliga slag

de säger att det är demokrati
att de är demokrater ut i fingerspetsarna
att alla måste få vara med och leka,
jag är inte längre så säker
alla dessa manligt kodade män som bestämmer
vad som är värt att veta
hittar på ord som vi, som dem, som hallå du där
åk hem dit jag tror att du kom ifrån,
här finns inget mer att hämta
allting måste kunna mätas, kunna vägas,
alla män gillar mätbarheten
ritar nationer tvärs över kartan,
spikraka linjer, kallar det för länder.
Obehöriga äga ej tillträde,
äga ej inträde, äga ej rätt att vistas mer
än på behörigt avstånd.
Här är mina gränser,
här är mina händer,
här är min komfortzon som växer sig större med tiden,
växer sig starkare med tiden, ett påhittat behov.

det sägs att det är ett civiliserat samhälle,
ett ordnat samhälle
där tiga ger dig guldmedalj,
att tala högt en silverkula rätt igenom hjärtat
att det handlar om att vara med eller emot,
att bygga murar för att slippa känna,
ett motstånd förklätt till sten, '
byggt av slit och svettiga händer
det är samma krafter som gapar att kärlek
inte kan få finnas om inte motsatsen bevisas,
att ljus inte existerar utan mörker
att svartsjukan och skoningslösheten bara är
ett teckem på den eviga lojaliteten

det är en paradox
att det krävs våldsamheter för att upprätthålla den demokratiska rimligheten
självutnämnda fredsbevarande styrkor som skövlar sig fram igenom kärleksfullheten
säger att det är demokrati
att det är den fria individens rätt att uttrycka sin åsikt
att uttrycka sina rädslor
den fria individens rätt att uttrycka sitt förakt
att uttrycka sitt tack det var bra så, åk någonstans där ni hör hemma
som om det någonsin varit upp till den enskilda att bestämma.

Väck mig när allt det här är över

blå dimma
rullar som dyningar
gryningen kornig och havssalt
torkar sömnen ur ansiktet
sträcker armarna mot bättre tider
morgonen som omfamning
rullar in över tankarna
drömsömnen blytung ödmjuk
något lägger sig helt stilla
armarna händerna benen
bara vila nu bara lite till

och sömnen och drömmen och spänningen
något alldeles avslappnat tillitsfullt
öppnar blicken fjärran skymningen
horisonten rak och meningsfull

blå dimma
kroppen utslängd slagen
något sömnigt blankt
gräver medvetandet ur sanden
sträcker ansiktet mot ljuset

Signalfel

du säger
skjut mig
jag hör lite dåligt
lyssnar halvt
slut mig
så jag sluter dig
bakar in dig
tätt emot huden
sluter leden
ögonen
händerna
formar kroppen
längs med dina
förbehållsamheter

Konsekvenstänk

jag vill ligga
hallå jag sa
jag vill ha dig
kom hit
sätt dig här
det går snabbt jag lovar
du har gått omkring hela dagen
rört dig som om du har velat
försökt få mig att vilja
hallå kom igen
du vill ju
du får skylla dig själv
det kan fan vara farligt
att gå omkring otillfredsställd
fattar du det
jag kan implodera
gå i bitar
få huvudvärk
sova dåligt
jobbet kan bli lidande
vill du verkligen att jobbet ska bli lidande?
hallå ta det som en komplimang
jag tycker du är fin
du får mig helt ur balans
bli inte så sur
är du feminist eller
allt jag säger:
du kåtar upp mig
nu får du göra något åt det
det är väl inte så mycket begärt
att få ligga lite
det är inte som att det är ett straff
du rör dig som att du vill
går omkring och låtsas som ingenting
du måste väl ändå fatta
jag sitter här och vill ha dig
hallå jag sa
jag lovar det går snabbt
du kommer knappt att märka

Kartkunskaper

det här är din geografi:

som att dra med fingrarna längs med
din käklinje segla händerna över din
halspulsåder jag är verkligen som besatt
av hur det rör sig, som världshav och
världsarv som att gå på upptäcktsfärd
genom dina tidevarv ta reda på vad
som skapat alla fåror varför tiden
grävt sig ner och huden mjuk och varm
som lera, seg och len som kåda det
silas mellan rev, benen

spänner skinnet, sätter nålar
träffar alla knutpunkter, nervansamlingar
som att rita kartor över huden
rödmarkera var min kontinent slutar och din
rimligen borde börja, få dig att separera
som att dra med fingrarna längs med
din käklinje segla händerna över
nej stopp. stanna. börja om
som att dra med fingrarna längs med
dina linjer, gräva fårorna djupare,
hänga med i tiden, fråga vad som hände
varför dina årsringar syns mer än
bara i genomskärning

allt jag behöver är signaler
små tunna blodskiljelinjer
jag håller mig på säkert avstånd
säkrar avstånden med ren fysik
en biologisk bristningsgräns som
är svår att passera, en gräns som
inte syns ett mörkertal som ställer till.
fuckar upp statistiken

förlåt
jag har mästrat nog
det här är din geografi
visa mig

så du visar mig
dig
alla länderna
inbördeskrigen inombordslandskapen
hur de allierar vägrar rätta sig i leden
hur funktionerna fortsätter variera
en utvecklingsförstörning som fortsätter
att störa
så du låter mig
dig
tappa alla sinnen
läsa mig som blindskrift som kullager som
en mindre lyckad stadsplanering
hur du cirklar fingrarna över nervvraken
frågar vad som hände, låter handen
kasta första stenen

Säg att det känns

kom
bara lägg dig här bredvid
håll mig som om jag faktiskt
håll mig och säg att jag finns
håll mig tills jag somnar
varm och mjuk och lealös
här är mina händer
hjärtat som smör
blixthalka i tankarna
här är min hand
kom lite närmre
jag skulle verkligen behöva
lite värme håll mig helt nära
säg att du känner
att jag existerar
säg att du känner
något vad som helst
hjärtat som
solsken som
gräsbrand
härjar sönder
barriärerna

Som Edith sa, besvikelsen total

som edith
som sa
du sökte en kvinna
du är besviken
du fann en själ
du är så jävla besviken
du sökte en varm mjuk
någon slags kropp att
omfamna din
att vila i
något allsmäktigt
vekt något följsamt
behagligt
du är så in i helvete besviken
du fann en oönskad jargong
skarpa konturer och någon
som alltid vänder sig bort
som säger vi kan väl sova nu
och slutna händer och hårda
munnar och bortvända ögonblick
du är så besviken
så oförstående
så bortglömd
du som bara ville gott
som ville ta hand om
förvalta väl
skydda
tills döden skiljer oss åt
eller tråkigheter
eller rastlösheten
eller oförmåga att någon
enda jävla gång
komma ihåg någonting
som inte känns
"så viktigt"
för dig
som struntsak
som verkligen inte spelar roll
vi glömmer det
och vakna varje morgon
och repetera stereotyperna
spela rollerna perfekt
bli medelålders
redan innan trettio
som edith sa
du sökte en kvinna
du fann mig
besvikelsen total

Alla män gillar matematik

hon säger
alla män gillar verkligen
att säga att alla män
VERKLIGEN
gillar matematik
det var något med språken
om att komma från venus och
inte fatta ens hälften
av LOGISK och RATIONELL
att agera hysteriskt
så fort någon höjer bolagsstämman
mässar kvartalsrapporter
varje morgonkaffe
det var något med att vakna
och få sina frukostägg
våldsamt befruktade
en hel yrkeskår
köper in sig på andelar
säger att de möjligen
alltså eventuellt
skulle kunna tänka sig att satsa
om hon bara växte litegrann

han säger
alla män är bra på
att säga att alla män
VERKLIGEN
förstår matematik
det var något med känslor
om att de står i vägen för DET RATIONELLA
inget fel på det förstås
förutom fel tal
siffra då, men även det andra
det var något med tystnaden
i matematik, volymen
det ständigt expanderande
men att känslor även behövs
utanför det rationella
han säger att de givetvis
alltså självklart
har en plats i utrymmen
under det utmätta
objektet

hon tittar bort
hon pratar tyst
förlåt du har alldeles rätt
hon känner ju hur hon expanderar
det var just det där med att
fundera på att vilja investera
det är nog där det skaver
att satsa allt
på travets tröttaste krake
leka strategier
låtsas vara strategisk
kasta tärning om bekymren, rysk roulette
NÄRMAST KULAN VINNER!
vi bör nog inte könssegregera
tänk på eva och ormen
kvinnor kan vara så
beräknande
så väldigt manipulativa
det var något med lusten
något med att procentberäkna
andetagen/hjärtslagen/ja-svaren

de tittar bort
pratar inte alls
annat än ursäkter
det var det där med ägandet
viljan att investera
all tid, alla satsningar
och ändå osäkerheten
när ingen kan recitera kontraktet
hon var som hon skulle vara
allt följde överslagsberäkningarna
matematiken sviker
saker är inte saker
det var något med lusten
något med att konsumera
låta sig konsumeras
transaktionerna
utan att någon bokförde
balansräkningen/andetagen





/Emma Lager, Rauli Sulanko

Mjölk och honung

du sa
du älskar att jag smakar
mjölk och honung
som din mamma
som alltid bad
som alltid sa
kom här
luta huvudet mot
jag ska trösta
tills ingenting gör ont
och som du sa
ingenting kändes då
du var lealös och sinnesfrid
som fågel
som snabbt växande djur
du tog dig ur de trånga skalen
trotsade all slags fysik
gravitation
depression
ingenting lika gråtfärdigt
nu är vi precis som himlen
lika gråa och tyngda
åtminstone jag
du säger det ofta
jag faller dig ur händerna
du blir så trött
på att jag ständigt
är så trött
att jag alltid
skyddar kroppen
formar händerna som fort
bygger murarna
staplar cornflakespaketen
högre varje morgon
du tror att jag är sjuk
i hela huvudet
det är alldeles sant

du sa
du älskar att jag smakar
som något du nästan glömt
att jag är nostalgi
blandad med rädsla för
vad som komma skall
nån slags framtidsdystopi
att jag påminner om någon annan
som brann i dig då/som brinner i dig nu
och vakna mitt i natten
med skallen full av mardrömmar
att det här är allt som blir
och i avståndet mellan oss
där din fysiska verklighet
tar slut och min bara börjar
ligger något drömtungt och
svettas ut febern
ligger något andfått och
hoppas på förskoning
ligger mina sorgliga förhoppningar
suckar tyst
om hur det kanske kunde vara

De sa: det är enkelt, find your tribe

att vilja vara flock
men inte ha en aning
inte en susning
hur det går till att komma närmre
att stå i dörren och säga:
jag vill ingenting alls
att vänta på
att kunna kliva in i värmen
med hela kroppen skamlös och
öppen, fri som fågeln
men istället backa
steg för steg
tills ryggen rak och
pressad som asplöv mot väggen
smyga sig osynlig ut genom rummen

att vilja vara flock
men inte vara det minsta kapabel
att längta efter tillhörigheten
att sörja sig grå och sprucken
gråta tills något släpper inuti
tills hälsenorna plötsligt brister och
korthusen rämnar
knäna vikta och händerna mot himlen
som att ge sig hel och fullständig
handflatorna vita och tomma
som att be om nåd trots slut på ord

jag vet att det inte är kaka
men ändå
vilja ha allt och äta det
förbehållslöst

Dyskalkyli

ettusenett
ettusentvå
etttusentre
ettusenfyra
du stressar mig
ettusenfem
ettusensex
sluta
ettusensju
snälla
ettusenåtta
ettusennio

jag sitter ensam
känner det jag känner
stirrar in i väggen
tills ögonen svider
det går över
jag passerar
tåget har gått
det kommer inga flera
jag är ledsen

du säger jag
tar för mycket plats
tar för mycket ton
det vore bättre
om jag vore lite mindre
kanske
smälte in lite bättre
var till större behag

ettusentio
ettusennio
ettusenåtta
snälla
ettusensju
sluta

Det sjuka hjärtat kan för en tid hållas stilla

Hjärtat slår i genomsnitt 72 slag per minut.
Hos barn slår det fortare, vid 10 års ålder
i genomsnitt 90 slag per minut.
Ett sätt att råda bot på detta
är att operera in en konstgjord elektrisk apparat,
som får ta kontrollen över hjärtats slag.
Patienten bör stå under regelbunden kontroll med EKG.

Hjärtat slår fortare
eller långsammare
beroende på om man anstränger sig eller vilar:
vid upprördhet och nervositet ökar pulsen.
Den drabbade kan känna sig svag eller förlora medvetandet.
Absolut sängläge är regel de första dygnen.
Patienten bör kontrolleras med EKG.

Vanligen förekommer en kvävningskänsla
en intensiv smärta mitt i bröstet
Ett sätt att råda bot på detta
Ett allt vanligare sätt att råda bot på detta
är att operera in en konstgjord elektrisk apparat,
som får ta kontrollen över hjärtats slag.
Patienten bör, verkligen, kontrolleras regelbundet.

Patientens hjärta och lungor kan kopplas ur under avsevärda tidsrymder
Det sjuka hjärtat kan för en tid hållas stilla
Hålen kan sys ihop eller fyllas ut med konstmaterial
Hålen kan fyllas ut med konstnärligt material
Medfödda hjärtfel kan korrigeras

Patienten bör stå under regelbunden kontroll med EKG.
Kontrollera patienten regelbundet.
Korrigera hjärtfelen med jämna mellanrum.
Ge patienten regelbundna, kontrollerade
hjärtfel.

Alla män gillar flygplan

alla män gillar flygplan
det verkar vara något med höjden
något med luftbärigheten
något med att kunna följa
maskinens rörelse
en cirkelrörelse
är jorden verkligen rund
vattenpass hela flygresan
filma det
se vad som händer
vilken omloppsbana tänker du dig
vilken kropp skulle du behöva
för att våga välva dig

alla män gillar flygplan
det verkar vara något med hastigheten
det finns undersökningar, statistik
alla män gillar mätbarheten
hittar på siffror, bolagsrapporter
flygplan gillar alla män
kvinnor kan inte köra
inte ens bil
håll inte på och var i luften
håll dig under tak, gör din grej

alla män gillar flygplan
gillar flygplan alla män?
absolut inte alla män
det fattar du väl själv
är du trög eller
alla män är unika

så alla män säger INTE ALLA MÄN
och klappar varandra på axlarna
skakar händerna skakar höfterna
leka lekar skriva papper vika lappar kasta bollar
pricka alla brudar den som rasar först har förlorat
alla män suckar säger det är töntigt att
dansa på upptakten:

Go low/ligg lågt/lägg dig ännu lägre.

alla män gillar flygplan
jo jag svär det är alldeles säkert
jag har kollat flera stycken
de älskar högtflygande planer
det var något med rörligheten
inte behöva använda benen
alla män gillar höga positioner
att få vara överst
inte byta ställning
inte disk inte räkningar inte
dammsuga moppa golva alla barnen

alla män gillar att gilla flygplan
de pratar om det ofta
något med hur det rör sig mellan tidzoner
jag lyssnar med halva örat mot marken
andra halvan mot hjärtat
det är tyst och stilla
va?
ja förlåt du pratade om dina planer
fortsätt snälla jag har verkligen
tid för det här

så alla män gillar flygplan
det finns verkligen statistik
jag har dragit ett streck i sänggaveln
varje gång nån av dem avbrutit sig
liksom mitt i något viktigt
för att börja prata om de jävla flygen
jag som legat kvar som i dvala
en sämre upplyst landningsbana

Ytspänning

du har
händerna
fem centimeter
ovanför
min yta
jag skälver
som jordskalv
du säger
allt som solen rör vid
och sen rör du vid mig
så att jag smälter
som masugn
som solsken
som gräsbrand
du säger
allt
ska jag ha
ska jag vara
ska du vilja
lämna ifrån dig

Du måste verkligen bli bättre på att ta lite konstruktiv kritik

han säger
du var härligare förr nu är du så
trött sluta vara så trött sluta skyll
på huvudvärken kan du inte bara släppa
taget lite kom med mig följ med mig bara
släpp lite på spänningarna hämningarna
allt det som håller dig jag vill vara den
som lyfter dig låt mig få bära dig kom
igen jag lovar att stanna kvar den här
gången jag ska inte tappa dig fritt fall
och tusen meter till närmsta mark det är
ingen fara du måste slappna av nu kom här
vila huvudet mot mig jag är stark och stabil
du måste verkligen bli bättre på tilliten
ge mig en andra tredje fjärde hundrafemte
chans att göra om göra rätt låt mig få
komma in nu då

han säger
du var verkligen bättre förr, då såg jag dig
tydligare nu är du så diffus så utsmetad i kanterna
kan du inte klä av dig några lager ställa dig i ljuset
jag skulle vilja skärskåda dig säga precis
hur mycket förbättringspotential du skulle
kunna ha du är inget hopplöst fall nej då
jag ser något där det glimtar till något
ungt och oförstört snälla bara se på mig
jag förtjänar något vackert kan du inte
bli lite fin göra dig till jag vet att du kan
bli någon annan bara ett litet tag jag orkar
inte med den här vardagen och alla kraven och
disken och alla måsten det växer på hög har du
ens tänkt på hur du krymper min sfär hur du
plockar isär min kreativa idéhöjd bit för bit
en måste väl få leva lite kom igen nu inga
sura miner var lite glad det blev lite fel okej
jag är den första att erkänna men nu släpper vi
det och går vidare vi bara går någonstans där
det inte är stängt där det finns alkohol nu
berusar vi oss och låtsas att vi har ett liv värt
att leva en tvåsamhet värd att bevara och kom nu
det här är faktiskt för din skull.

Mellan raderna

jag ville bara säga
jag drömde om dig
jag ville bara säga
det var bara det.

Singel i det tjugonde århundradet

är du ensam lilla vän
du som är så söt
inte ska du sitta här
utan att få prata med mig
inte ska du väl
trötta ut dina ögon
med att läsa så där jobbiga böcker
kom med mig istället
jag kan berätta för
dig hur livet går till
jag har vandrat genom verkligheten
tillhör verklighetens folk
ta mig i handen så ska jag
leda dig rätt göra dig rättvisa
så slipper du att vara själv något mer

är du ensam lilla vän
saknar du också någon
som tar dig under armen
som skriker ETT TU TRE
och på det fjärde kastar
dig handlöst ner i kärleksdjupet
och hur du än vrider och vänder dig
står din lycka i någon annans händer
livegen med livrem och hängslen
upphängd till allmän beskådan
stick inte ut var inte så grå
var lite kul var till behag
behaga mig
var inte för fin
var absolut inte ful

du är ingenting så länge du inte
är med mig och jag får så svårt
att respektera dig när du gör något
bara för din egen skull hur kan du
vara så osolidarisk du går emot alla
naturlagar tror att du är något
rör dig with a purpose helt utan anledning
jag får ont i huvudet när du pratar så mycket
du säger ju inget alls och herregud du vet ju
inte ens ditt eget bästa lyssna nu på mig

det säger väl sig självt?
du får skylla dig själv

Skuggsida

det svider
när du
placerar dina läppar
planterar dina kyssar
ingenting växer ur det
jag krymper
varje gång du
ser på mig sådär.

Knäsvag

och helt ärligt
jag har redan glömt vad du sagt
kan inte slita blicken kan inte
styra tanken som besatt av hur du
rör dig hur du för dig hur dina
käkben skärper min blick hur dina
höfter rör sig det känns som slowmotion
när du kommer närmre det startar små
bränder som glödhet inombords

nu har du hela munnen full med prat
jag sväljer allt du säger dina ljud
får inte ihop meningarna, i huvudet
rasar korthusen fallerar all min
träning i social kompetens jag blir
som förlamad av din halspulsåder
hur den dånar precis under huden
vill luta mig fram och pressa fingrarna
mot måste hålla hårt i bordskanten

och helt ärligt
det är härligt att du har ett jobb
som du bryr dig om absolut jag håller med
men kan vi inte sluta prata och bara
låta händerna tala kan vi inte bli något
annat än vad vi brukar vara jag fixar inte
fler sociala koder vill vara som ett moln
i byxor bli bara läppar som du vill att
du ska gå i tusen små bitar säga att jag
är det bästa som hänt det finaste du
känt att ingen är som jag och vi kan väl stanna
i sängen resten av livet, jag skulle kunna
långtidssjukskriva mig för dig, kasta in
handduken jag fattar det låter knäppt men
kom igen, vi bara gör vi bara kör vi bara
låtsas att vi lever

tuggar sönder underläppen när du lyser
upp inifrån, du berättar något som hänt och
i mig händer allt på samma gång, går alltid
händelserna i förväg tar tre steg i taget
bara lägg dig här bredvid vi kan drömma att
vi sjunker, bara lägg dig ner, allt är lugnt
vi faller i precis samma takt.

Rundgång

han vänder sig bort
rörelsen är minimal
det känns som kallt stål
som pistolmynning hårt pressad
hon skälver
känner huvudvärken
komma smygande
han pratar på
säger att de kan väl vara vänner
fortsätta träffas det betyder
egentligen ingenting
han är bara lite trött
lite ofokuserad
ser henne lite suddigt just nu
ja, så är det
jobbet är så maxat just nu
han måste köpa nya skor
till helgen ska han resa bort
hon hör ju själv
det är inget konstigt
han hinner bara inte med
klockan tickar ett slag i sekunden
hon räknar andetagen
undrar hur länge hon måste hålla
andan innan hon svimmar
om han skulle märka något
han pratar vidare
byter fot flackar med blicken
nästa helg kommer hans mamma
det känns verkligen jobbigt
de ses ju så sällan
på kvällarna har han matcher
måste åka kollektivt
hinna träffa kompisarna
grannarna familjerna
arbetskollegorna
hon fattar väl det
det är egentligen inget fel
är egentligen ingenting
han bara känner
att själva tiden inte räcker till
hon är fin det är inte det
han tror att han tycker om henne
eller åtminstone så vet han
alldeles säkert
att han inte ogillar henne
han gillar väl att umgås
men det blir lite stressigt
det kan hon väl förstå
hade schemat bara inte
varit så oändligt späckat
hade hon bara inte varit
så oändligt tidskrävande
hade det säkert kunnat funka
nu måste han tyvärr
fortsätta med annat

Du skulle kunna vara precis en sån som jag längtat efter att få längta efter

han säger
vi kanske borde ses
hon säger
visst varför inte
han säger
kanske redan ikväll
om hon inte har några andra planer
hon säger
ikväll går bra hon har
sällan några planer
han säger okej
hon säger okej
då gör vi så
och så säger hon
jag går nu
han säger okej
igen
kanske lite tjatigt men
hon tar på sig sina finaste underkläder
över det alldeles för många lager
försöker bli helt normal
andas in
andas ut
målar över
ansiktsdragen
viktigast är konturerna
hon får inte glömma att hon måste
verka skarp som att hon har fysiska
former och så andas hon in igen drar
borsten genom håret tänker på hur
rimlig hon faktiskt är på hur härlig
hon faktiskt skulle kunna vara
hon luktar gott nu jodå det gör hon
han kommer inte att klaga

på vägen dit
rör hon sig maximalt som vanligt
som att hon absolut inte tänkte på
hur mycket densitet hennes kropp
faktiskt var hur mycket plats den
egentligen tog och varför den upplevdes
som så tung det var mycket besvärligt
hon satte ena foten framför den
andra försökte komma ihåg att det
är bra med syresättning hon skulle
inte prata på inandning ställa många
frågor vänta tills han svarat inte
verka dummare än vad hon var

han säger
hej
hon säger
ingenting
han säger
ska vi sätta oss här
hon säger
hjälp jag har ingen röst
den har försvunnit jag har
blivit osynlig vad gör jag nu
kan jag bara gå igen hallå har
du ens sett mig
säger hon inte
hon säger
okej
han är som vem som helst
en kropp fylld med vätska
en sammansatt massa med
välformade händer
hon sväljer
han säger
ingenting
nu måste något hända
hon blinkar
han tittar bort
hon säger
jag är helt normal
han säger
va
hon säger
det är helt sant jag lovar jag
kan ringa mina bröder du kan
få referenser jag har aldrig
gjort något konstigt jag är
faktiskt precis som alla andra
han säger
hon avbryter
jag tror verkligen att det här skulle
kunna bli något jag gillar hur det pulserar
bakom dina tinningar när du tänker så att
det knakar jag gillar att du andas att du
existerar egentligen vill jag bara ha någon
som håller mig om nätterna jag har så svårt att
komma till vila och du ser ut att vara precis
en sån som jag letat efter en sån som jag
skulle kunna längta efter
han harklar sig
plötsligt så nervös
ett ögonblicks förväntan
sedan reser han sig
bara går

Aprilhimlar

det är april men känns som november
så oändligt trött på att prata om vädret
allting bara händer himlen bara häller
strida skurar vanvett
det rullar åska
tornar upp sig som septemberstormar
nu kommer de och tar dig stora skygga vargen
om inte alla blivit jakttroféer hollywoodfruar
om inte alla injicerat så mycket botox
att de inte längre kan skrika fara
nu kommer de och tar dig ett inbillat hot
en osynlig armé en armada alla måste bära prada
lägga hela lönen på att smälta in blandas
med tapeten lika delar krigsföring/tanketorka

det är april men känns som millennium
som att ett årtusende bara passerat och att jag knappt
rört mig ur fläcken allt är precis som vanligt
fortsätta röka under fläkten kanske kommer något sprängas
något måste väl hända världen som i bitar
och i gammelmedia tjatar de om miljökatastrofer
jag undrar alltid varför ingen pratar om naturmöjligheter
tänk lite positivt så går det nog över, det är
bara lite utmattning morsan jord måste bara andas
hela vägen ner i magen in i indokina låta det få kännas
slappna av i alla regnskogar släppa tankarna fria
sov regelbundet och ät frukost samma tid
du ska se att det går över

det är april men känns som djupaste förtvivlan
nä nu ljög jag så trist att jag alltid ska överdriva
det känns ingenting det är som vakuum allt är okej
ingenting är kul men okejokejokej nu bara gör vi det här
NU KÖR VI KOM IGEN NU ANDRA SIDAN ÄR NI KLARA
snart är det nya tider årsringar jag åldras som ett träd
gräver fötterna rötterna längre ner i marken grundar
kastar ankar lägger mig ner bara lägger av nu

En idiot på resa

och egentligen
alltså helvete
vad svårt det är att finnas till
bara få finnas alltså faktiskt finnas få andas få leva
existera inte alltid lukta sådär gott inte alltid
vara sådär sval sådär skön sådär bra på att
ta det för vad det är kanske bara få fulna få gråta
ställa mig på barrikaderna springa efter dig
varje gång du går och ropa så att grannarna hör
att jag inte klarar något alls utan dig fastän vi vet
båda två att det är lögn jag klarar mig fint är van
ibland bättre på ensamhet än tvåsamhet och jag vet
inte längre varför jag ska ha mina händer när jag
inte kan ha dem alldeles nära dig

och egentligen
jävlar vad det svider
det surrar som ett getingbo allting så irriterat inflammerat
i mig är ingenting enkelt verkar ingenting vara härligt
du bara går och går och kommer aldrig igen och jag är ständigt
på samma plats rör mig inte en millimeter snurrar runt min egen
axel som en idiot på repeat det är ju sorgligt att se hur
jag håller på och sorgen och skammen och skulden kryper ner
bredvid vaggar mig till sömn säger att nu du, nu du lilla vän
sov bara sov det är ingen idé så fort du öppnar ögonen stiger
klarvaken naken ur sängen så bränner du alla broarna sänker
alla skeppen och ser du nu hur de sjunker där i fjärran alla
oförlösta drömmarna som du burit på helt i onödan nu ser du vad
det är du gör med folk med drömmar med förhoppningar med småfåglarna

och egentligen
så vet jag ju
att jag alltid svettig kramat allting alldeles för hårt att det brunnit så
heta bränder inuti att jag aldrig kunna kontrollera det
att balansen aldrig varit min starka sida att jag är himmel
och helvete upp som en sol ner som strida strömmar napalmregn
och någonstans djupt bakom revbenen tickar sparvhjärtat alldeles
för fort alldeles för nervöst det är alltid något som inte
stämmer alltid något som skaver alltid något infekterat en biologisk brist
i hjärtat mitt brister allt på samma gång knopparna om våren
artärerna om vintern det viner i skallen snälla bara rör dig mot mig

Hjärnspöken

orden fastnar
dröjer sig kvar
tusen sjöars land
i mig
rinner tusen floder
allting flyter
håller sig ovanför ytan
jag klarar mig
men bara precis
en hårsmån ifrån
att försvinna
missa chansen
det svindlar i tanken
balansgång mellan hustaken
nu kan du få mig
nu kan du få mig så lätt
jag fattar
det låter så klyschigt
att sno en, sno flera
låtreferenser
och ändå
du får mig

Stockholm stockholm håll mig hårt

nu räds vi
det är samma demoner
olika skepnader
i oss
lurar samma rädslor
under sängarna
samma känsla av mardröm
får oss att vakna
vargtimmen blekgrå
och in rullar dimman
ridå över verkligheten
och under bröstbenet
bankar samma hjärtan
samma vansinnestakt
det går troll
i tankeverksamheten
ser sådant som inte finns
missar det som existerar

Nu är det som förgjort

ett.

och störst av allt är kärleken
det stora outgrundliga
det långsamma vanvettet
som sliter och kvider
längtar och fryser
varma händer mot kalla vindar
skyddar mot allt och
ingenting alls

två.

och störst av allt är kärleken
till dess att en blir hungrig
till dess att tvättkorgen inte går att stänga
till dess att räkningarna ska betalas
munnarna mättas och bilen besiktigas
störst av allt är kärleken
till dess att luft und liebe
blir lite tröttsamt att försöka leva på

tre.

och störst av allt är kärleken
om inte skilsmässan tornar upp sig vid horisonten
om inte naturkatastroferna härjar inuti
om inte armarna är stängda ögonen slutna
själen kall och intakt och det sipprar
läcker forsar ut genom alla porer
huden simmig och våt så svårt att
hålla tillbaka det som river och förstör

på det fjärde ska det ske.

och störst av allt
eller åtminstone relativt stort
eller kanske lite mer betydelsefullt
än ingenting alls
är kärleken
nu är det inte längre så
att en liten bit av himlen fastnat i ditt hår
bara rester från något vi åt igår
du har mist din glans
jag har glömt hur du brukade smaka
när du inte bara var min att förbruka

på det femte smäller det.

Våreld

nu värmer det
småfåglarna i bröstet
inget klingar falskt
ingenting har hänt
inuti
flyter tiden
strömmar livet
this too shall pass
och trösten
kommer omedelbart

Alt er love

ibland drömmer jag om nåd
heta önskedrömmar
det kryper under skinnet
och varje morgon
sitter jag med mig själv
alldeles stilla
räknar andetagen
låter tiden passera
lämna sina avtryck
längs med ryggraden
och vissa dagar
känns det omänskligt
att vara snäll
att andas rytmiskt
att låta det få
vara kärlek
ganska ofta
tar tankarna
över
sopar mig
under mattan

När jag inte gör mig mindre än vad jag är

att våga hoppas
kriga drömma
ta klivet tappa tron
svinga sig upp igen
tappa allt
bryta ihop
falla isär
samla tillbaks
samla kraft
våga lyckas
lämna glömma
förlåta
låta det
få kännas
bli svag för
någon annan
låta det
bränna

att våga kämpa
stanna kvar
bryta upp och gå tillbaka
skärskåda sitt inre
sitta med sig själv
prata snällt
balansera
tala ifrån hjärtat
tiga sig till guld
fantisera om en
målbild slåss för
sitt liv låta
det få såras
skämmas skamsen
låta chansen glida
en ur händerna
ta sig tillbaka
kliva ur askan
lägga sig på elden
bränna allt på bål
våga vara sina
förhoppningar
kliva rakt ut
okända spår

nu är bara nu
jag är exakt där jag
ska vara jag gör
allting rätt
tappar alla greppen
koncepten
sprider ut
mig själv
i vinden

Som big bang fast inuti

så nu är det som det är
precis som det ska vara
jag är på exakt rätt plats
vid exakt rätt tidpunkt
konstant

i huvudet surrar det en världsrymd
jag har slutat försöka hålla samman
nu sprängs det flera gånger om dan
barriärerna
skyddsrummen
skyttegravarna
allt går i bitar
raseras rivs itu jag låter det få vara trasigt
nu finns det ingenting som måste lagas
ingenting att fixa
nu får det vara som det är
bara
andas in
andas ut
repetera