2017-04-13

En idiot på resa

och egentligen
alltså helvete
vad svårt det är att finnas till
bara få finnas alltså faktiskt finnas få andas få leva
existera inte alltid lukta sådär gott inte alltid
vara sådär sval sådär skön sådär bra på att
ta det för vad det är kanske bara få fulna få gråta
ställa mig på barrikaderna springa efter dig
varje gång du går och ropa så att grannarna hör
att jag inte klarar något alls utan dig fastän vi vet
båda två att det är lögn jag klarar mig fint är van
ibland bättre på ensamhet än tvåsamhet och jag vet
inte längre varför jag ska ha mina händer när jag
inte kan ha dem alldeles nära dig

och egentligen
jävlar vad det svider
det surrar som ett getingbo allting så irriterat inflammerat
i mig är ingenting enkelt verkar ingenting vara härligt
du bara går och går och kommer aldrig igen och jag är ständigt
på samma plats rör mig inte en millimeter snurrar runt min egen
axel som en idiot på repeat det är ju sorgligt att se hur
jag håller på och sorgen och skammen och skulden kryper ner
bredvid vaggar mig till sömn säger att nu du, nu du lilla vän
sov bara sov det är ingen idé så fort du öppnar ögonen stiger
klarvaken naken ur sängen så bränner du alla broarna sänker
alla skeppen och ser du nu hur de sjunker där i fjärran alla
oförlösta drömmarna som du burit på helt i onödan nu ser du vad
det är du gör med folk med drömmar med förhoppningar med småfåglarna

och egentligen
så vet jag ju
att jag alltid svettig kramat allting alldeles för hårt att det brunnit så
heta bränder inuti att jag aldrig kunna kontrollera det
att balansen aldrig varit min starka sida att jag är himmel
och helvete upp som en sol ner som strida strömmar napalmregn
och någonstans djupt bakom revbenen tickar sparvhjärtat alldeles
för fort alldeles för nervöst det är alltid något som inte
stämmer alltid något som skaver alltid något infekterat en biologisk brist
i hjärtat mitt brister allt på samma gång knopparna om våren
artärerna om vintern det viner i skallen snälla bara rör dig mot mig