2017-05-21

Skuggsida


det svider
när du
placerar dina läppar
planterar dina kyssar
ingenting växer ur det
jag krymper
varje gång du
ser på mig sådär.

2017-05-08

Knäsvag

och helt ärligt
jag har redan glömt vad du sagt
kan inte slita blicken kan inte
styra tanken som besatt av hur du
rör dig hur du för dig hur dina
käkben skärper min blick hur dina
höfter rör sig det känns som slowmotion
när du kommer närmre det startar små
bränder som glödhet inombords

nu har du hela munnen full med prat
jag sväljer allt du säger dina ljud
får inte ihop meningarna, i huvudet
rasar korthusen fallerar all min
träning i social kompetens jag blir
som förlamad av din halspulsåder
hur den dånar precis under huden
vill luta mig fram och pressa fingrarna
mot måste hålla hårt i bordskanten

och helt ärligt
det är härligt att du har ett jobb
som du bryr dig om absolut jag håller med
men kan vi inte sluta prata och bara
låta händerna tala kan vi inte bli något
annat än vad vi brukar vara jag fixar inte
fler sociala koder vill vara som ett moln
i byxor bli bara läppar som du vill att
du ska gå i tusen små bitar säga att jag
är det bästa som hänt det finaste du
känt att ingen är som jag och vi kan väl stanna
i sängen resten av livet, jag skulle kunna
långtidssjukskriva mig för dig, kasta in
handduken jag fattar det låter knäppt men
kom igen, vi bara gör vi bara kör vi bara
låtsas att vi lever

tuggar sönder underläppen när du lyser
upp inifrån, du berättar något som hänt och
i mig händer allt på samma gång, går alltid
händelserna i förväg tar tre steg i taget
bara lägg dig här bredvid vi kan drömma att
vi sjunker, bara lägg dig ner, allt är lugnt
vi faller i precis samma takt.

2017-05-07

Rundgång

han vänder sig bort
rörelsen är minimal
det känns som kallt stål
som pistolmynning hårt pressad
hon skälver
känner huvudvärken
komma smygande
han pratar på
säger att de kan väl vara vänner
fortsätta träffas det betyder
egentligen ingenting
han är bara lite trött
lite ofokuserad
ser henne lite suddigt just nu
ja, så är det
jobbet är så maxat just nu
han måste köpa nya skor
till helgen ska han resa bort
hon hör ju själv
det är inget konstigt
han hinner bara inte med
klockan tickar ett slag i sekunden
hon räknar andetagen
undrar hur länge hon måste hålla
andan innan hon svimmar
om han skulle märka något
han pratar vidare
byter fot flackar med blicken
nästa helg kommer hans mamma
det känns verkligen jobbigt
de ses ju så sällan
på kvällarna har han matcher
måste åka kollektivt
hinna träffa kompisarna
grannarna familjerna
arbetskollegorna
hon fattar väl det
det är egentligen inget fel
är egentligen ingenting
han bara känner
att själva tiden inte räcker till
hon är fin det är inte det
han tror att han tycker om henne
eller åtminstone så vet han
alldeles säkert
att han inte ogillar henne
han gillar väl att umgås
men det blir lite stressigt
det kan hon väl förstå
hade schemat bara inte
varit så oändligt späckat
hade hon bara inte varit
så oändligt tidskrävande
hade det säkert kunnat funka
nu måste han tyvärr
fortsätta med annat

2017-05-02

Du skulle kunna vara precis en sån som jag längtat efter att få längta efter

han säger
vi kanske borde ses
hon säger
visst varför inte
han säger
kanske redan ikväll
om hon inte har några andra planer
hon säger
ikväll går bra hon har
sällan några planer
han säger okej
hon säger okej
då gör vi så
och så säger hon
jag går nu
han säger okej
igen
kanske lite tjatigt men
hon tar på sig sina finaste underkläder
över det alldeles för många lager
försöker bli helt normal
andas in
andas ut
målar över
ansiktsdragen
viktigast är konturerna
hon får inte glömma att hon måste
verka skarp som att hon har fysiska
former och så andas hon in igen drar
borsten genom håret tänker på hur
rimlig hon faktiskt är på hur härlig
hon faktiskt skulle kunna vara
hon luktar gott nu jodå det gör hon
han kommer inte att klaga

på vägen dit
rör hon sig maximalt som vanligt
som att hon absolut inte tänkte på
hur mycket densitet hennes kropp
faktiskt var hur mycket plats den
egentligen tog och varför den upplevdes
som så tung det var mycket besvärligt
hon satte ena foten framför den
andra försökte komma ihåg att det
är bra med syresättning hon skulle
inte prata på inandning ställa många
frågor vänta tills han svarat inte
verka dummare än vad hon var

han säger
hej
hon säger
ingenting
han säger
ska vi sätta oss här
hon säger
hjälp jag har ingen röst
den har försvunnit jag har
blivit osynlig vad gör jag nu
kan jag bara gå igen hallå har
du ens sett mig
säger hon inte
hon säger
okej
han är som vem som helst
en kropp fylld med vätska
en sammansatt massa med
välformade händer
hon sväljer
han säger
ingenting
nu måste något hända
hon blinkar
han tittar bort
hon säger
jag är helt normal
han säger
va
hon säger
det är helt sant jag lovar jag
kan ringa mina bröder du kan
få referenser jag har aldrig
gjort något konstigt jag är
faktiskt precis som alla andra
han säger
hon avbryter
jag tror verkligen att det här skulle
kunna bli något jag gillar hur det pulserar
bakom dina tinningar när du tänker så att
det knakar jag gillar att du andas att du
existerar egentligen vill jag bara ha någon
som håller mig om nätterna jag har så svårt att
komma till vila och du ser ut att vara precis
en sån som jag letat efter en sån som jag
skulle kunna längta efter
han harklar sig
plötsligt så nervös
ett ögonblicks förväntan
sedan reser han sig
bara går