och helt ärligt
jag har redan glömt vad du sagt
kan inte slita blicken kan inte
styra tanken som besatt av hur du
rör dig hur du för dig hur dina
käkben skärper min blick hur dina
höfter rör sig det känns som slowmotion
när du kommer närmre det startar små
bränder som glödhet inombords
nu har du hela munnen full med prat
jag sväljer allt du säger dina ljud
får inte ihop meningarna, i huvudet
rasar korthusen fallerar all min
träning i social kompetens jag blir
som förlamad av din halspulsåder
hur den dånar precis under huden
vill luta mig fram och pressa fingrarna
mot måste hålla hårt i bordskanten
och helt ärligt
det är härligt att du har ett jobb
som du bryr dig om absolut jag håller med
men kan vi inte sluta prata och bara
låta händerna tala kan vi inte bli något
annat än vad vi brukar vara jag fixar inte
fler sociala koder vill vara som ett moln
i byxor bli bara läppar som du vill att
du ska gå i tusen små bitar säga att jag
är det bästa som hänt det finaste du
känt att ingen är som jag och vi kan väl stanna
i sängen resten av livet, jag skulle kunna
långtidssjukskriva mig för dig, kasta in
handduken jag fattar det låter knäppt men
kom igen, vi bara gör vi bara kör vi bara
låtsas att vi lever
tuggar sönder underläppen när du lyser
upp inifrån, du berättar något som hänt och
i mig händer allt på samma gång, går alltid
händelserna i förväg tar tre steg i taget
bara lägg dig här bredvid vi kan drömma att
vi sjunker, bara lägg dig ner, allt är lugnt
vi faller i precis samma takt.
