Ytspänning

du har
händerna
fem centimeter
ovanför
min yta
jag skälver
som jordskalv
du säger
allt som solen rör vid
och sen rör du vid mig
så att jag smälter
som masugn
som solsken
som gräsbrand
du säger
allt
ska jag ha
ska jag vara
ska du vilja
lämna ifrån dig

Du måste verkligen bli bättre på att ta lite konstruktiv kritik

han säger
du var härligare förr nu är du så
trött sluta vara så trött sluta skyll
på huvudvärken kan du inte bara släppa
taget lite kom med mig följ med mig bara
släpp lite på spänningarna hämningarna
allt det som håller dig jag vill vara den
som lyfter dig låt mig få bära dig kom
igen jag lovar att stanna kvar den här
gången jag ska inte tappa dig fritt fall
och tusen meter till närmsta mark det är
ingen fara du måste slappna av nu kom här
vila huvudet mot mig jag är stark och stabil
du måste verkligen bli bättre på tilliten
ge mig en andra tredje fjärde hundrafemte
chans att göra om göra rätt låt mig få
komma in nu då

han säger
du var verkligen bättre förr, då såg jag dig
tydligare nu är du så diffus så utsmetad i kanterna
kan du inte klä av dig några lager ställa dig i ljuset
jag skulle vilja skärskåda dig säga precis
hur mycket förbättringspotential du skulle
kunna ha du är inget hopplöst fall nej då
jag ser något där det glimtar till något
ungt och oförstört snälla bara se på mig
jag förtjänar något vackert kan du inte
bli lite fin göra dig till jag vet att du kan
bli någon annan bara ett litet tag jag orkar
inte med den här vardagen och alla kraven och
disken och alla måsten det växer på hög har du
ens tänkt på hur du krymper min sfär hur du
plockar isär min kreativa idéhöjd bit för bit
en måste väl få leva lite kom igen nu inga
sura miner var lite glad det blev lite fel okej
jag är den första att erkänna men nu släpper vi
det och går vidare vi bara går någonstans där
det inte är stängt där det finns alkohol nu
berusar vi oss och låtsas att vi har ett liv värt
att leva en tvåsamhet värd att bevara och kom nu
det här är faktiskt för din skull.

Mellan raderna

jag ville bara säga
jag drömde om dig
jag ville bara säga
det var bara det.

Singel i det tjugonde århundradet

är du ensam lilla vän
du som är så söt
inte ska du sitta här
utan att få prata med mig
inte ska du väl
trötta ut dina ögon
med att läsa så där jobbiga böcker
kom med mig istället
jag kan berätta för
dig hur livet går till
jag har vandrat genom verkligheten
tillhör verklighetens folk
ta mig i handen så ska jag
leda dig rätt göra dig rättvisa
så slipper du att vara själv något mer

är du ensam lilla vän
saknar du också någon
som tar dig under armen
som skriker ETT TU TRE
och på det fjärde kastar
dig handlöst ner i kärleksdjupet
och hur du än vrider och vänder dig
står din lycka i någon annans händer
livegen med livrem och hängslen
upphängd till allmän beskådan
stick inte ut var inte så grå
var lite kul var till behag
behaga mig
var inte för fin
var absolut inte ful

du är ingenting så länge du inte
är med mig och jag får så svårt
att respektera dig när du gör något
bara för din egen skull hur kan du
vara så osolidarisk du går emot alla
naturlagar tror att du är något
rör dig with a purpose helt utan anledning
jag får ont i huvudet när du pratar så mycket
du säger ju inget alls och herregud du vet ju
inte ens ditt eget bästa lyssna nu på mig

det säger väl sig självt?
du får skylla dig själv