det här är din geografi:
som att dra med fingrarna längs med
din käklinje segla händerna över din
halspulsåder jag är verkligen som besatt
av hur det rör sig, som världshav och
världsarv som att gå på upptäcktsfärd
genom dina tidevarv ta reda på vad
som skapat alla fåror varför tiden
grävt sig ner och huden mjuk och varm
som lera, seg och len som kåda det
silas mellan rev, benen
spänner skinnet, sätter nålar
träffar alla knutpunkter, nervansamlingar
som att rita kartor över huden
rödmarkera var min kontinent slutar och din
rimligen borde börja, få dig att separera
som att dra med fingrarna längs med
din käklinje segla händerna över
nej stopp. stanna. börja om
som att dra med fingrarna längs med
dina linjer, gräva fårorna djupare,
hänga med i tiden, fråga vad som hände
varför dina årsringar syns mer än
bara i genomskärning
allt jag behöver är signaler
små tunna blodskiljelinjer
jag håller mig på säkert avstånd
säkrar avstånden med ren fysik
en biologisk bristningsgräns som
är svår att passera, en gräns som
inte syns ett mörkertal som ställer till.
fuckar upp statistiken
förlåt
jag har mästrat nog
det här är din geografi
visa mig
så du visar mig
dig
alla länderna
inbördeskrigen inombordslandskapen
hur de allierar vägrar rätta sig i leden
hur funktionerna fortsätter variera
en utvecklingsförstörning som fortsätter
att störa
så du låter mig
dig
tappa alla sinnen
läsa mig som blindskrift som kullager som
en mindre lyckad stadsplanering
hur du cirklar fingrarna över nervvraken
frågar vad som hände, låter handen
kasta första stenen
