valarna sjunger i gränderna
det är en sorgesång de sörjer sina döda
sina utdöende väldshav jag smeker mina
egna, svävar i tanken bär min kropp mitt ansikte
mina kontinentplattor, fyller fickorna med sten
försöker vara tung, måste bli tyngre
håller mina höftben ett bäcken mig kan du ösa ur
valarna sjunger i mig jag är en ocean
det läcker från bröstkorgen
jag är ett såll
tiden rinner som sand
jag sitter klarvaken, rå, naken
vänder mig själv som timglas
försöker få allting att sakta ner
kroppen ekar tömd och skrämd
den är ett kärl jag är ett kärl
ge mig ett skäl säg detta är vad jag behöver
fyll mig till bredden, tysta min oro
mina mardrömmar, de rider mig om nätterna
fyll mig så att jag stannar, fötterna mot
marken jag behöver tyngden
jag har
all anledning
till oro
2018-02-28
2018-02-07
Skogsparti
tiden rinner som sand
jag sitter klarvaken, rå,naken
stiger ur drömmen rakt in i elden
bränner sönder synapserna
hjärnhinnorna klibbiga våta
samlar tårarna utanpå inuti
det svämmar över
snart kommer våren
det känns som fördämningar
allting brister spricker
går i tusen små bitar
jag vet hur det kan vara
i gryningen rasar trollen
jag håller mig inomhus
begraver huvudet i sanden
vänder mig själv som timglas
försöker få livet att sakta ner
vänder kroppen i sängen
vrider tankarna i sömnnen
stryker mig själv
över kinden
allt kommer att bli bra
det finns ljus det finns värme
det finns långsamma tankar och
längre dagar det finns inga deadlines
allt är stilla du kan vila nu
kom lägg dig här luta huvudet mot mig
jag kan vara något slags bergsmassiv
kan vara någon slags skog du kan få
gå lite vilse i mig
jag sitter klarvaken, rå,naken
stiger ur drömmen rakt in i elden
bränner sönder synapserna
hjärnhinnorna klibbiga våta
samlar tårarna utanpå inuti
det svämmar över
snart kommer våren
det känns som fördämningar
allting brister spricker
går i tusen små bitar
jag vet hur det kan vara
i gryningen rasar trollen
jag håller mig inomhus
begraver huvudet i sanden
vänder mig själv som timglas
försöker få livet att sakta ner
vänder kroppen i sängen
vrider tankarna i sömnnen
stryker mig själv
över kinden
allt kommer att bli bra
det finns ljus det finns värme
det finns långsamma tankar och
längre dagar det finns inga deadlines
allt är stilla du kan vila nu
kom lägg dig här luta huvudet mot mig
jag kan vara något slags bergsmassiv
kan vara någon slags skog du kan få
gå lite vilse i mig
2018-02-04
En planet i kvinnokläder
din kropp
en himlakropp
jag stjärnskådar
dina konturer
hittar dina ljusglimtar
läpparna längs med dina linjer
du mjuknar med tiden
jag slukar dig som svarta hål
din kropp en himlakropp
ett stjärnornas krig
berätta för mig hur jag
vinner dina strider
berätta för mig hur du smakar varför
jag vill strila fingertopparna som regn
nerför dina revbensbågar, ta reda på var
du slutar och Tomma Intet rimligen borde börja
fyll mig med rymd jag vill hitta dina ljusaste stunder
strecka dina konturer, upptäcka dina former, jag vill
veta vad som skakar dig hur jag får dig helt ur
balans
så jag cirklar runt och runt
som fast i dina omloppsbanor
håller mig på en armlängs avstånd
surrar andetagen i halsen
fastnar i mina mörkaste tankegångar
tänk om tänk om tänk om
jag är en planet i kvinnokläder
vill svälja dig hel
stanna kvar bli med mig
jag lovar
det finns rum
fyll min bröstkorg
den är vidöppen och skör
helt bräcklig i all sin styrka
så jag markerar dina linjer
hittar det ljusa i dig
ritar dig så som jag ser dig
fyller dig med färg
du är sharlakansröd
djupgrön
orosblå
målar dina höfter
dina nyckelben
din kropp
en himlakropp
ibland flera
binder dig med silkestråd
varv efter varv
jag expanderar
erroderar
en himlakropp
jag stjärnskådar
dina konturer
hittar dina ljusglimtar
läpparna längs med dina linjer
du mjuknar med tiden
jag slukar dig som svarta hål
din kropp en himlakropp
ett stjärnornas krig
berätta för mig hur jag
vinner dina strider
berätta för mig hur du smakar varför
jag vill strila fingertopparna som regn
nerför dina revbensbågar, ta reda på var
du slutar och Tomma Intet rimligen borde börja
fyll mig med rymd jag vill hitta dina ljusaste stunder
strecka dina konturer, upptäcka dina former, jag vill
veta vad som skakar dig hur jag får dig helt ur
balans
så jag cirklar runt och runt
som fast i dina omloppsbanor
håller mig på en armlängs avstånd
surrar andetagen i halsen
fastnar i mina mörkaste tankegångar
tänk om tänk om tänk om
jag är en planet i kvinnokläder
vill svälja dig hel
stanna kvar bli med mig
jag lovar
det finns rum
fyll min bröstkorg
den är vidöppen och skör
helt bräcklig i all sin styrka
så jag markerar dina linjer
hittar det ljusa i dig
ritar dig så som jag ser dig
fyller dig med färg
du är sharlakansröd
djupgrön
orosblå
målar dina höfter
dina nyckelben
din kropp
en himlakropp
ibland flera
binder dig med silkestråd
varv efter varv
jag expanderar
erroderar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)