Mig kan du ösa ur

valarna sjunger i gränderna
det är en sorgesång de sörjer sina döda
sina utdöende väldshav jag smeker mina
egna, svävar i tanken bär min kropp mitt ansikte
mina kontinentplattor, fyller fickorna med sten
försöker vara tung, måste bli tyngre

håller mina höftben ett bäcken mig kan du ösa ur
valarna sjunger i mig jag är en ocean
det läcker från bröstkorgen
jag är ett såll
tiden rinner som sand
jag sitter klarvaken, rå, naken
vänder mig själv som timglas
försöker få allting att sakta ner

kroppen ekar tömd och skrämd
den är ett kärl jag är ett kärl
ge mig ett skäl säg detta är vad jag behöver
fyll mig till bredden, tysta min oro
mina mardrömmar, de rider mig om nätterna
fyll mig så att jag stannar, fötterna mot
marken jag behöver tyngden
jag har
all anledning
till oro