jag vet
det är inte enkelt
ingenting är någonsin det
löven sliter sig från träden och stammen saknar sin grönska
mina rötter ligger i träda de vilar sig i stiltjen
bidar sin tid
något kommer hända måste hända allting surrar suckar
jag glider ur omfamning efter omfamning och sliter mig själv från flocken
placerar fot efter fot rakt ut ingenting, kanske allt
det står skog i vägen det finns hav att sjunka i jag gör det gärna
bäddar in mig i tvivel, i glömska, i jaha okej
livet är större jag är en storm jag tar mig igenom
allting strömmar genom kroppen själen som ett såll jag silar intrycken
skiljer myggorna från tigrarna låter något fylla på och något annat ösa ur
