det har blivit vår
som av en händelse
händerna i luften fingrarna spretiga
hela framtiden
ljus och grön och vår
det låter som ingenting
men det är allting
jag har inga stormvindar längre
inga rasande regniga novemberdagar
som vill bryta ut och ta över
jag vet inte hur det ska sägas
utan att låta som
ingenting alls
jag har glömt hur det görs
med orden med känseln med
fingrarna långt ner i halsen
när jag ser mig omkring är allting
bara hud det breder ut sig som
en alldeles ny och egen världskarta
mjuk hud och gamla ärr
kind mot kind och somna
tätt intill
dagen har blivit vår
natten har blivit kväll
skymning har blivit gryning
och jag vaknar gång på gång
med händerna sträckta
med fingrarna spretandes
en liten bit av himlen
har fastnat i ditt hår
