2018-02-11

Läckage

jag läcker
kroppen ett såll
silar allt du säger
ett vattenfall
jag står oförberedd
allt forsar
det känns som syndaflod
jag är en synderska
gör/säger/hör
helt fel

alldeles tom och mottaglig
fyll mig med något jag
gråter nätterna fulla
har famnen full av hål
täck mig med smörja säg
det kanske blir något
också av mig

och varje gång jag inser
att jag är luft och ingenting
så exploderar bröstkorgen ett inferno
så slungas hjärtat mot halsgropen tills
illamåendet kommer i vågor som slår
kroppen medvetslös

jag tror mig inget särskilt
min enda önskan en kontur
fyll mig med färg jag önskar
mig något levande varmt något
med puls som kan flämta på
sparlåga strax bredvid min

2018-02-07

Skogsparti

tiden rinner som sand
jag sitter klarvaken, rå,naken
stiger ur drömmen rakt in i elden
bränner sönder synapserna
hjärnhinnorna klibbiga våta
samlar tårarna utanpå inuti
det svämmar över

snart kommer våren
det känns som fördämningar
allting brister spricker
går i tusen små bitar
jag vet hur det kan vara
i gryningen rasar trollen
jag håller mig inomhus
begraver huvudet i sanden
vänder mig själv som timglas
försöker få livet att sakta ner

vänder kroppen i sängen
vrider tankarna i sömnnen
stryker mig själv
över kinden
allt kommer att bli bra
det finns ljus det finns värme
det finns långsamma tankar och
längre dagar det finns inga deadlines
allt är stilla du kan vila nu
kom lägg dig här luta huvudet mot mig
jag kan vara något slags bergsmassiv
kan vara någon slags skog du kan få
gå lite vilse i mig

2018-02-04

En planet i kvinnokläder

din kropp
en himlakropp
jag stjärnskådar
dina konturer
hittar dina ljusglimtar
läpparna längs med dina linjer
du mjuknar med tiden
jag slukar dig som svarta hål
din kropp en himlakropp
ett stjärnornas krig
berätta för mig hur jag
vinner dina strider

berätta för mig hur du smakar varför
jag vill strila fingertopparna som regn
nerför dina revbensbågar, ta reda på var
du slutar och Tomma Intet rimligen borde börja
fyll mig med rymd jag vill hitta dina ljusaste stunder
strecka dina konturer, upptäcka dina former, jag vill
veta vad som skakar dig hur jag får dig helt ur
balans

så jag cirklar runt och runt
som fast i dina omloppsbanor
håller mig på en armlängs avstånd
surrar andetagen i halsen
fastnar i mina mörkaste tankegångar
tänk om tänk om tänk om
jag är en planet i kvinnokläder
vill svälja dig hel
stanna kvar bli med mig
jag lovar
det finns rum
fyll min bröstkorg
den är vidöppen och skör
helt bräcklig i all sin styrka

så jag markerar dina linjer
hittar det ljusa i dig
ritar dig så som jag ser dig
fyller dig med färg
du är sharlakansröd
djupgrön
orosblå
målar dina höfter
dina nyckelben

din kropp
en himlakropp
ibland flera
binder dig med silkestråd
varv efter varv
jag expanderar
erroderar

2018-01-09

Hey girl

karin säger
den bästa dagen
är en dag av törst
så jag slutar dricka
slutar äta
testar kroppen för att se
om den kommer kännas bättre
låter bli och ger upp

edith säger
du sökte en kvinna
du fann mig
du är så jävla besviken
det finns gränser
för hur störig någon kan
vara
jag har tydligen passerat alla
för länge sedan

bodil säger
kärlek är
att jag vill att du finns
jag svarar något liknande
kärlek är
att jag inte vill
att du inte finns
det är lite mera subtilt jag vet
men jag önskar åtminstone inte
livet ur dig

silvana imam säger
säg till spriten att jag saknar den
jag hälsar det
skriver ett kort
minns du mig
sedan inget mer
får besök omedelbart
den går aldrig hem
flyttar in sina pinaler
bosätter sig i mitt bröst
levern glad och oförberedd
något måste dö inatt

2018-01-01

Gör mig till gryning

längtar efter stiltje
längtar efter mindre
efter färre
hoppas på förskoning
brottas med tiden med jobbet med kroppen
höfterna säger
bröstkorgen sväller
allting svullet smälter
under era blickar och
förhoppningarna
lika linjära som normala
det finns inget utrymme för att
vilja något annat
ramarna smiter åt
kväver allt som brann i mig då
som kanske skulle brännas i mig nu

och jag längtar efter ut
efter bergsmassiv efter hav efter
oändlighet i tanken och universum stort och
väldigt och vad som helst skulle kunna hända
längtar efter känslan av kom igen nu då och
kroppen stark och skör och kapabel att
släppa in och bryta upp och ta sig an
själen varm och mjuk och hungrig
som snabbt växande djur
som att lyckas ta sig ur
de trånga skalen.

2017-10-13

Det här är ett underliv

det här är inget liv
det är ett överlev
ett kämpa dig igenom
no pain no gain
veckor/helgdagar/söndagsångest
tisdagstristessen utvecklande hobbies
något att göra en partner som står ut,
ett hem som ser ut, ett leva som om varje
dag var den sista: carpe diem amen
halleluja, du kan ge upp med en gång imorgon
kan det ändå vara över och plötsligt inte längre ung och
lovande mera mittemellan ett vakuum helt utan
substans och lägga ut bilder och förenkla och
samtidigt helt orimligt komplicerad gärna ha
öppna förhållanden flera förhållanden ett öppet förhållningssätt
vara flexibel anställningsbar förtjäna sitt uppehälle
berättiga existensen i varje andetag och göra fel
på precis lagom rätt sätt så att en har något att berätta om på
nästa schemalagda nätverksdejt

det här är inget liv
det är ett underliv
tyvärr inte med samma djup och värme eller ens med kraften
att föda en annan människa det här är att hushålla med energierna
att gå omkring och vara skönt lätt och ledig men samtidigt
oerhört kompetent och kapabel det här är att sälja sina varor
på en marknad svart som natten men låtsas vara ren som snö
det här är tillgång och efterfrågan och att skapa illusionen av
att vara upptagen och ständigt på väg, att förneka all slags ensamhet trots
efterlängtad tvåsamhet och drömmen om oss själva högst upp på
självförverkligandetrappen med nyckeln till lyckligheten triumferandes i handen

det här är inget liv
det är det enda levande jag vet
två ben och en puls, jag har i alla fall puls
på dåliga dagar är jag inte längre så säker
det kan vara något mekaniskt, en smartare apparat som krupit innanför bröstbenet
letat sig in under huden blivit ett med finmotoriken, vissa dagar vaknar jag helt
utan känsel det är som att nervtrådarna domnat mitt i drömsömnen, som att
blåögdheten och lycksaligheten ersatts med vikten av fasta rutiner och tydliga könsstereotyper

det här är inget liv
det är ett upp till kamp
ett kämpa tills du slutar leverera
andas in andas ut repetera

2017-10-01

Friare tider

de säger det är demokrati
säger det är det yttersta beviset på yttrandefriheten
tar sig friheter, kallar det för medborgarskap
ett borgarskap förklätt till omtänksamhet
till värnade om det egna
alla dessa påhittade gränser
som magistern längst framme vid katedern
påstår att det är nödvändigt med viss selektion,
att göra skillnad på person
delar upp eleverna efter klass, efter motprestation
ritar skiljetecken med linjalen över tolvåringshänderna
smäller in kunskaperna tills de blandas med modersmjölken
som blodsband som blodad tand som att inte veta varför jag
vet allt det här men kunna rabbla hela sveriges historia helt
utan att staka mig, kan alla kungar, alla årtal, alla dessa manliga slag

de säger att det är demokrati
att de är demokrater ut i fingerspetsarna
att alla måste få vara med och leka,
jag är inte längre så säker
alla dessa manligt kodade män som bestämmer
vad som är värt att veta
hittar på ord som vi, som dem, som hallå du där
åk hem dit jag tror att du kom ifrån,
här finns inget mer att hämta
allting måste kunna mätas, kunna vägas,
alla män gillar mätbarheten
ritar nationer tvärs över kartan,
spikraka linjer, kallar det för länder.
Obehöriga äga ej tillträde,
äga ej inträde, äga ej rätt att vistas mer
än på behörigt avstånd.
Här är mina gränser,
här är mina händer,
här är min komfortzon som växer sig större med tiden,
växer sig starkare med tiden, ett påhittat behov.

det sägs att det är ett civiliserat samhälle,
ett ordnat samhälle
där tiga ger dig guldmedalj,
att tala högt en silverkula rätt igenom hjärtat
att det handlar om att vara med eller emot,
att bygga murar för att slippa känna,
ett motstånd förklätt till sten, '
byggt av slit och svettiga händer
det är samma krafter som gapar att kärlek
inte kan få finnas om inte motsatsen bevisas,
att ljus inte existerar utan mörker
att svartsjukan och skoningslösheten bara är
ett teckem på den eviga lojaliteten

det är en paradox
att det krävs våldsamheter för att upprätthålla den demokratiska rimligheten
självutnämnda fredsbevarande styrkor som skövlar sig fram igenom kärleksfullheten
säger att det är demokrati
att det är den fria individens rätt att uttrycka sin åsikt
att uttrycka sina rädslor
den fria individens rätt att uttrycka sitt förakt
att uttrycka sitt tack det var bra så, åk någonstans där ni hör hemma
som om det någonsin varit upp till den enskilda att bestämma.