Knäsvag

ett par händer
hårt intrasslade i hårbotten
upp med rötterna och den strama tunna
huden under
hur det kittlar ner i skallbenet när du rör mig
som om du avskydde att älska (med) mig

det sliter i blodet
trycker mot bröstkorgen och jag letar med
fingrarna bakom ryggen efter den där tegelväggen
du letar med blicken efter något sårbart och jag
pratar i VERSALER för det känns ju.
det känns ju fan på riktigt.

jag vill ha dig hårt och allvarligt och blodigt
vill att du ska älska dig stenhård och örfila
dig rätt igenom alla lager av kläder och ursäkter
slå dig blind och ställa dig så nära att jag
knappt får luft

jag vill att det ska vara kärlek
men mest av allt vill jag att det ska vara händer
som händer igen och igen och igen
överallt och ingenstans samtidigt

kyss mig på munnen
ge mig blåmärken
kännkännkänn (på) mig

pretty please?

Gentlemän

facebookromantik
du ändrar status i smyg
digital våldtäkt

Haiku [hajku] (jap.)

Japansk versform, bestående av 17 mora, något missvisande översatt till stavelser.En haiku består vanligen av två led, delade i tre rader med fem plus sju plus fem mora. Ett mora-ljud är antingen en vokal eller en vokal plus en konsonant. Eftersom alla japanska ord eller fraser slutar med en vokal eller ett "n", skapar rim inte många variationer och är ointressant som poetiskt verktyg. Att dikta med fem- eller sju-mora låter däremot rytmiskt och dessutom var dessa dikter, på den muntliga traditionens tid, lätta att komma ihåg.

Vi säger så

vi behöver verkligen inte
prata
det räcker att jag får sitta bredvid
jag behöver verkligen någon som du
som kanske behöver mig

jag är fyra nyanser av gråskala
lika delar vatten och socker
ingenting du måste ha
egentligen

vi behöver inte prata
men om vi ändå gör det skulle jag vilja
passa på att säga till dig att jag tycker om dig
för att du är du
och för att jag får vara med

fyra nyanser av hemlängtan
till ett hemma som inte riktigt finns
det svävar några meter över trädgränsen precis
mitt emellan Göteborg och Jämtland
hur jag nu ska förklara det
för skattemyndigheten

jag skulle vilja ligga med huvudet mot ditt bröst
och berätta att jag längtar efter den där
stugan och den där hunden och säga att det
gör lite ont i kroppen av tanken på att bo
mitt i stan snart igen

fyra nyanser av tystnad
du behöver inte svara
 

Sweet Sixteen

jag sa ingenting om hur tystnaden kändes
för den gallskrek sig rätt in under huden
strök sig mot benen och tiggde och bad om
uppmärksamhet

jag satte inga ord sådde inga frön bäddade inga sängar
fick aldrig ligga

det var en tonår i ständig förändring
en barndom som ömsade skinn och tog sig
nya uttryck som tog sig nya jaktmarker och
satte sina egna landmärken

jag sa ingenting om hur bristen på beröring kändes
för det stod målat i klara färger mitt i pannan
om jag nån gång skulle vända mig om och börja om skulle
alla kapitel sluta likadant och orden skulle forsa fram
i samma strömmar för det som är gjort det är gjort och
det som är glömt är förlåtet och jag älskade att hata
varenda sekund

jag trotsade inga nej sa inte emot bäddade inga sängar
fick aldrig ligga

det pågick en revolution som aldrig tog sig ton längst
in i hjärtkammaren och det utspelades krig och scener
som aldrig skulle visas i offentlig television
det sårades och det gräts och det skrevs dikt
på dikt om misären som grävde sig djupare in i
den påhittade karaktären

jag sa ingenting om hur det kändes
för jag visste aldrig om jag skulle känna likadant när jag
äntligen fått det ur mig
ett ständigt uppochner som utmanade balansen
jag visste aldrig vad jag tyckte och tänkte och det som
slog hårdast mot besluten var alltid ambivalensen

jag sa ingenting om hur det kändes
men den där elden brann alltid och jag
saknar hur det brändes

Felkonstruerad

det ryktades om att vi hade en relation
du sa nej tack och kallade det hela
en social konstruktion
en täckmantel för att täcka upp andra behov

jag trodde att vi hade ett förhållande
men du sa att du inte kunde förhålla dig till mig
som i "dig och mig" som i "vi" som i "oss"
jag förhöll mig på min kant och du
förföll men någon i en annan säng

det sas att vi passade på så bra ihop
att kärleken var klar och tydlig och att
jag var lyckligare nu än någonsin
jag svalde svaren och svarade på repeat
ett ständigt upprepande av sanningen
tills det kändes som verklighet

det ryktades om vår
jag sa att det var adrenalinet som pumpades
runt i blodet för jag kunde inte sitta still men
egentligen var det nog amfetaminet som talade
som skrek som sjöng sig rätt ut i blodet
det ryktades om hormoner som släpptes lösa
de spreds för vinden och alla pratade om oss

jag trodde att vi hade ett förhållande
men det var nog snarare ett förkrossande
något som hade gått sönder och jag som
fortsatte att hålla handen och gå i kras
gå i tusen bitar
gå i tusen tusen bitar


det kallades för lycka?

Anpassningsbar

nu när du har mig
undrar jag hur du ska lyckas fylla mig
tömma mig på veckodagar
elda mig med gasolin
nu när du har mig
undrar jag vad du ska göra av mig?
förföra förvalta förvara jag undrar när det
ska gå sönder lite ledningar inuti


jag behöver en smäll
en kraftexplosion som slår ut funktionen
det praktiska måste ersättas
stava känsla stava våldsam när jag
inte kan svara säg att jag ska låta händerna tala
placera dina tänder nära min halspulsåder

det måste gå att explodera mig
det måste gå att måla halva kroppen i rött
dra penseldragen tvärs över det mjuka
dela upp stycka upp kämpa sig till
jag är ditt kärnvapenkrig om du är mitt
oljeläckage

jag behöver en katastrof för att komma i fas

Ångra mig

ett tacksamtal och tre ursäkter senare
du lämnar rummet genom dörren jag fyller
tomrummet med mer skulder låter fönstret
stå på glänt nordanvinden letar sig in kanske
gör du det också

jag uppskattar frostigheten i den här verkligheten
gillar att november klampar in och tar över invaderar
våra varmglödshjärtan och släcker ner du trappar ner
försiktigt för att slippa abstinens och ambivalens
jag slutar tvärt med tvärtombeteendet men lämnar
dörren olåst ifall om att

snälla ångra dig
snälla säg förlåt igen
snälla ångra mig

jag vill att du ska lämna in låta bli komma tillbaks
ett telefonsamtal och tre konstpauser senare
den här dagen är inte min dag det är någon
annans liv och när du lämnar tomrummet genom
skotthålet i hjärtat känns det som förlamning i kroppen
ett genomborrande och sju trappsteg senare jag faller hellre
handlöst än slår dig ursinningslöst jag vill att du ska
sluta vara så vårdslös med dina händer

för ömhet sitter i fingerspetsarna och min finmotorik har
plötsligt gett vika för ett hänsynlöst grävmaskineri
jag låter sladden sitta i och elektroniken får göra sitt
kanske att du ringer tillbaks kanske att du kommer igen
kanske att du säger att allt är lungt inget mer ska hända
inga hårda ord ska spillas ingen mjölk ska gråtas över
och snälla

ångra dig
säg förlåt igen
snälla ångra mig

Kommunicera mig

jag önskar att jag var bättre
på kommunicerandet
på det svåra
på beröringspunkterna
önskar att det kändes
hårt och vasst och tydligt
rakt in i hjärtmusklen

jag önskar att jag var bättre
på att älska sönder hela din längd
forma armarna runt ryggslutet och låta
händerna glida uppåt
och utför
och aldrig ta slut
älska sönder hela dig

jag vet vem jag är
men inte vad jag vill
och jag är så livrädd
att jag hellre flyr än försöker
när det sträcks ut händer
landningsbanor
sådant som hindrar

jag kör slut på kroppen
utmattar fysiskt för att få
tankarna att sluta snurra
och det hjälper
några minuter i taget

jag önskar att det kändes
enklare att ställa sig på tå och andas
samma luft som du
vara på samma våglängd och
låta fingrarna tala

jag önskar att jag var bättre
att du stod så nära att du kände hur
hjärtat bankade och slets itu
jag önskar att jag sa
som det var