Odödlig

M
jag kan inte förstå hur du menar
när du gör ett fett statement genom att
lämna byggnaden helt tyst genom närmsta nödutgång
och M
jag kan inte förstå hur du inte kan finnas kvar
när allt jag gör är att tänka på att du nog lever ändå

det svindlar i tanken när jag tänker på aldrig.
aldrig någonsin mer.
och det är så stort att det breder ut sig som koma inuti
jag blir blind och döv och lealös
huvudet hänger inte riktigt med och jag säger saker
som man borde när allt jag vill är att vara tyst

och hade jag kunnat M,
skulle jag ringt och sagt att det går bra nu
skulle jag ringt och sagt att livet är vikigt, gud
är vacker, kärleken är svår och ta den där extra semesterveckan
ta det lugnt, ta det piano, sluta överanstränga
det kostar på att leva men vi ska inte betala riktigt än
du ska vara kvar och tiden ska vara evig

jag har dig i bakhuvudet
och det mesta känns trivialt i jämförelse
som vardagssysslor med en knivskarp edge
och M,
du fattas mig redan

Förlorad

jag går sönder lite i taget
och det rämmar i tanken
när jag tillåter det att forsa fram
en störtflod av frågetecken och det känns
detkännsdetkännsdetkänns

som en motorsåg rätt igenom hjärnbalken
jag trodde att jag hade kontroll
att lösningen var enkel att livet var långt
att det mesta gick att förutsäga
och det skär igenom ytan
när jag försöker greppa tanken
mellan pekfingret och tummen
det skär sig
när jag försöker uttala orden högt

jag ramlar isär
när insikterna tar sig in en efter en
som om hjärtat inte kan hålla ihop
när självklarheter plötsligt rycks bort
och jag kan verkligen inte förstå
hur det funkar

jag behöver ett rewind eller åtminstonde
en upprepning för jag måste ha missat
något du sa

säg det igen.

Vidbränd

det var i
februari förra året
du kom förbi för att säga hej och
jag stod och lyste upp i dörren
jag tänkte väl att det skulle ordna sig
äntligen tillslut och hejdå alla
restriktioner och hastighetsbegränsningar
slita kläderna över huvudet och kasta
sig i famnen på en oviss framtid
en sådan som river och sliter
härjar sönder drömmarna och
tar andan ur ögonblicken

det var i februari i början på ett tvåtusentio
som skakade sig fram på dåliga vägar
en enskildhet som bet i kinderna och
jag valde aldrig rätt valde nästan aldrig fel
stod mest still och hoppades på
stabilisering av väderlek

ett råkallt februari och jag stod lutad mot dörrkarmen
räknade stegen och milen och sekunderna
tände varenda strålkastarcell inuti för
att få dig att förstå mig
du ville bara säga hej jag sa att BARA inte
existerade att jag ville ha hela handen hela
fingret hela livet helst av allt eller i alla fall
den här natten jag behöver verkligen
den här natten sa jag







Du sved.

Här kommer Gud och hon är jävligt förbannad

Jag tror att det är kärlek
som faller i täta skurar
Septemberhimmeln sträcker sig
hög och klar ovanför oss
Jag tar din hand du
tar andan ur mig och
när vi rusar framåt stannar
allting upp

Det är sådär
Magiskt
Och jag tror fan
Att det är kärlek

För du ser på mig så som
ingen annan gör med din
röntgenblick
Klär av mig naken mitt
i folkmassorna på centralen
Kysser mig håller mig
tar mig längre ifrån
verkligheten än någon annan

Jag tumlar med
Springer fortare för att hålla
jämna steg
Försöker nonchalera astmaväsandet
ifrån lungorna och trycker
undan rädslorna när din blick
glider ur fokus

Jag tror att det är kärlek
som faller i täta skurar
Tar sig innanför halslinningen och
rinner i kalla kårar längs med
ryggraden

Kom och håll om mig

helvete
vad ont det gör
och vad jag oroar mig
för att det ska hända igen
och igen och igen
helvetehelvetehelvete
vad jag bryr mig om
nu när det är för sent
och allt som jag aldrig sa
och allt som jag aldrig tänkte på
att jag borde ha sagt
det går så fort när det väl är bestämt
när spelet är avslutat
när vinnaren slår ut din kung med
ett schack matt som får dig att
sätta hjärtat i vrångstrupen
man hostar i en evighet för att få luft
tills man glömmer bort hur man gör
när man andas

jag önskar att jag kunde säga
att jag vet hur det känns

jag har inte en aning.

Everyone I know goes away in the end

en evighet som byts mot dödlighet och vanlig kroppslighet full av skavanker
jag kan inte förstå hur folk bara kan försvinna och det känns inte okej
jag vill ha förvarningar skriftliga avsked vill att det ska vara bestämt och
omröstat vill att man ska få välja gillar inte att det bara händer och
varför just du och varför just nu kunde du inte ha väntat lite

det är tisdag och jag vet inte vad jag pratar om
jag oroar mig för framtiden när det kanske inte ens
finns en morgondag och jag pratar om pengar och kärlek
och vikten av att träna regelbundet när grannländer
sprängs i bitar när vänner plötsligt försvinner när det
regnar så jävla hårt mot fönsterrutorna att man inte
längre vet om man vill vara kvar

för plötsligt rullar telefonsamtalen in som åska
över vardagen och får det att braka lös fullständigt
ett totalt kaos som får hela min världsbild att gunga
jag önskar att jag var bättre
önskar att jag var större än så här

det bränner bakom ögonlocken och jag kan verkligen inte förstå
det är tisdag och vardag och jag gör vanliga saker
klockorna stannar inte människorna stannar inte vi
lever på ackord gör det som behövs när det behövs tjänar
pengar som vi gör oss av med lika fort skaffar vänner som
vi förlorar ibland men skaffar oss nya lika fort

jag önskar verkligen att jag var bättre

Höst och känslokyla

berätta hur du gör
när du går ifrån mig
gång på gång
berätta hur du gör
när du aldrig låter
känslorna ta fart
hur du aldrig låter dig
påverkas av det som
är jag och berätta för mig
hur jag kan bli lika kall
som du

du är en nordanvind ett oväntat snöfall ett
frostlager på bilrutan kl 05.28 och du är det
kalla fuktiga som lägger sig som en blöt
filt över gamla hus du är avsaknad av eld och du är
sängar utan sängkläder knarrande madrasser och
du är bara fötter i decembernatten

jag undrar hur du gör när du inte smälter
för jag försöker vara västanvind och eldstaden framför
dina händer jag vill vara solen högst upp på himlen när
du står högst upp och tittar ner jag vill vara lagom hett
vatten runt din kropp när du sjunker ner i badkaret på
kvällen efter jobbet och jag försöker försöker försöker
vill vara lite strömförande lite värmekälla lite heta känslor

så berätta hur du gör
när du går ifrån mig
när du väljer att inte smälta

Svälj

och ingen panik när jag inte kan svara
i telefonen för att jag bara gråter och ingen
panik när älskvärdheten fastnar i halsen och
försvinner ner i lungorna och lägger sig som
ett lock över syresättningen

och ingen drabbas av panik när jag lägger mig
ner och hyperventilerar och kramar mig själv i
fosterställning med knäna inkörda under hakan
mitt på dagen på jobbet det är solsken och stressigt och
alla bara skriker och jag som inte hör något längre

det känns tungt och tomt och tråkigt
jag fyller dagarna med måsten och nätterna med dig och
ingen panik för här kommer livet och det har fyra hjul och
tretusen ton i ryggen jag har motljus och motvals i stegen

(Helst av allt skulle jag bara vilja skrika att här kommer jag och slänga mig
utför pisten rätt in i lavinen för här kommer 65 kilo
rå oslipad kvinnlighet här kommer ett tråkigt morgonhumör och
trötta invändningar här kommer huvudvärk och mensvärk och
här kommer ett skepp lastat med oktoberblek och arg bitterfitta
en låtsasrebell som vill välta möbler och ropa skällsord efter de som
tror att jag bara kan le och se glad ut för kåt glad och tacksam sitter
ingraverat i märgen som om jag slänger upp
benen för att slänga ut självkänslan och hej som in i helvete för
här kommer en som vägrar porrfilmsstöna sig igenom ännu en
missionär och här har du en ryggrad på en annars radbandslös
fri och otålig själ som längtar efter mjuka ord och strykande händer
här kommer ett vilddjur med en frisyr som knappt går att tämja och här
kommer brutal och vidrig egoism här kommer individualisten som
ber alla andra att slänga sig i väggen och här kommer två armar och
tio vassa naglar och här kommer en hel karavan lastad med dåliga sidor och
ännu sämre kapitel)

det blir kraschlandning och melankoli
ett bakslag i baktakt som dunkar mig i ryggen
det måste bli bättre nu

Fragment

en evighet som smakar sött
ett smakminne längst bak på tungan
något jag skulle säga
men glömt bort
och känslan av dina fingrar i mitt hår
hur det kändes
som om allt var okej

jag tror att jag var tyst
för det föll bomber i strida strömmar
precis innanför pannbenet
jag kunde inte prata
du ville inte stanna
senare sa jag att det nog
var bäst så

man ljuger tills tungan svartnar
och det enda man vill
är att bli skrubbad med tvål
tills tandköttet blöder
och man lovar dyrt och heligt
att aldrig
aldrig någonsin
göra så igen

bara för känslan av
förlåtelse
bara för känslan av
förlåt mig

Inbördeskrig

du tittar på mig
som om jag bara fanns i fantasin
och jag vet inte om det är bra eller dåligt
men du lutar dig fram och viskar
och jag hör inte ett ord
för din andedräkt mot halsen
bränner sönder synapserna som
borde skickas till hjärnan
det brister lite i taget när fördämningarna
rämnar och jag glömmer bort
vem jag är

som en kontrabas
spelad med gasolin i blodet
och det dova darrar sig in mellan lederna
som en vågbrytare som försöker
hålla stormen fången och det dånar
i huvudet när du rör dig mot mig

du tittar på mig
och frågar om jag försvann iväg i fantasin
och jag får inte fram ett ord
för jag har glömt vilket språk vi talar
det surrar fraser i svalget men ingenting blir sagt
som om det plötsligt brann i hjärtat
och den logiska delen av hjärnan stannade av

som en hel jävla orkester
höga som hus med stråkarna slängandes över huvudet
spelandes rasande vårfloder i sextondelstakt och
jag vill slänga armarna runt dig och ta dig ur den
här hållbarheten för jag vet ju hur du glöder och jag vet att
jag snart smäller av i ett lyckorus som smakar
klibbigt sött mot huden


du kan sluta prata nu.