du tittar på mig
som om jag bara fanns i fantasin
och jag vet inte om det är bra eller dåligt
men du lutar dig fram och viskar
och jag hör inte ett ord
för din andedräkt mot halsen
bränner sönder synapserna som
borde skickas till hjärnan
det brister lite i taget när fördämningarna
rämnar och jag glömmer bort
vem jag är
som en kontrabas
spelad med gasolin i blodet
och det dova darrar sig in mellan lederna
som en vågbrytare som försöker
hålla stormen fången och det dånar
i huvudet när du rör dig mot mig
du tittar på mig
och frågar om jag försvann iväg i fantasin
och jag får inte fram ett ord
för jag har glömt vilket språk vi talar
det surrar fraser i svalget men ingenting blir sagt
som om det plötsligt brann i hjärtat
och den logiska delen av hjärnan stannade av
som en hel jävla orkester
höga som hus med stråkarna slängandes över huvudet
spelandes rasande vårfloder i sextondelstakt och
jag vill slänga armarna runt dig och ta dig ur den
här hållbarheten för jag vet ju hur du glöder och jag vet att
jag snart smäller av i ett lyckorus som smakar
klibbigt sött mot huden
du kan sluta prata nu.
