M
jag kan inte förstå hur du menar
när du gör ett fett statement genom att
lämna byggnaden helt tyst genom närmsta nödutgång
och M
jag kan inte förstå hur du inte kan finnas kvar
när allt jag gör är att tänka på att du nog lever ändå
det svindlar i tanken när jag tänker på aldrig.
aldrig någonsin mer.
och det är så stort att det breder ut sig som koma inuti
jag blir blind och döv och lealös
huvudet hänger inte riktigt med och jag säger saker
som man borde när allt jag vill är att vara tyst
och hade jag kunnat M,
skulle jag ringt och sagt att det går bra nu
skulle jag ringt och sagt att livet är vikigt, gud
är vacker, kärleken är svår och ta den där extra semesterveckan
ta det lugnt, ta det piano, sluta överanstränga
det kostar på att leva men vi ska inte betala riktigt än
du ska vara kvar och tiden ska vara evig
jag har dig i bakhuvudet
och det mesta känns trivialt i jämförelse
som vardagssysslor med en knivskarp edge
och M,
du fattas mig redan
