det var i
februari förra året
du kom förbi för att säga hej och
jag stod och lyste upp i dörren
jag tänkte väl att det skulle ordna sig
äntligen tillslut och hejdå alla
restriktioner och hastighetsbegränsningar
slita kläderna över huvudet och kasta
sig i famnen på en oviss framtid
en sådan som river och sliter
härjar sönder drömmarna och
tar andan ur ögonblicken
det var i februari i början på ett tvåtusentio
som skakade sig fram på dåliga vägar
en enskildhet som bet i kinderna och
jag valde aldrig rätt valde nästan aldrig fel
stod mest still och hoppades på
stabilisering av väderlek
ett råkallt februari och jag stod lutad mot dörrkarmen
räknade stegen och milen och sekunderna
tände varenda strålkastarcell inuti för
att få dig att förstå mig
du ville bara säga hej jag sa att BARA inte
existerade att jag ville ha hela handen hela
fingret hela livet helst av allt eller i alla fall
den här natten jag behöver verkligen
den här natten sa jag
Du sved.
