Skadat gods

som du klär dig nu
insvept i chanel och gucci
jag vill ha dig mer än så
naken och smutsig
huden mot handen mot huden
mot väggen
och teglet
pressar raspiga fyrkanter
över hela din rygg
jag har ett hjärta som
beatboxar djupt och hårt
bakom revbenen
det vibrerar när du
ställer dig närmre ställer dig
bredvid ställer dig alldeles för nära
och sättet du klär dig klär dig
men jag vill klä av dig
först med blicken
kanske med händerna
men mest i tanken
för det bränner i fingertopparna
och det hackar sig fram
när åskbollarna
slår sig genom systemet
skapar kroppsligt kaos
det snurrar i skallen
när du stannar framför mig
vänder dig ett halvt varv
och jag ser på dig att du inte bryr dig
och jag kan inte tänka klart

för händerna mot huden mot huden
en upprepad inandning som håller vid liv men inget mer
jag ramlar bakåt och landar på en femårings nivå
kanintetänkakanintetänkakanintegöranågotalls
du räddar mig med en första hjälpen som
startar den där vibrerande vulkanen

ett rop på hjälp korsat med ett avgrundsvrål
du läser mig så lätt

Singel

ensam
som i en och samma
en helhet som går igenom märgen
du vet
amerikanska södern
1947 och jag önskar
att det brann lika mycket nu
som det gjorde då
ensam
som i en och samma
jag är en helhet
som skapar fred
och tystnad
och total episk vårdslöshet
du säger
att det känns så
att det känns nu
att jag skadar dig mer än
vad jag ger
och jag håller med
för sanningen smakar sällan sött
och vitögat är sällan torrt
när hösten rullar in som
en syndaflod
det tåras och jag har svårt
att hålla tillbaka
det som känns det som bränns
det som svettar sig fram under lager på lager
kläder som kärnvapen
jag är en arsenal
ensam
som i en och samma
sprängladdning
om du ber mig så imploderar jag
lämnar dig brinnande och längtande
med händerna hårt knutna i fickan
tyst undrandes om det som aldrig blev
om det är så du vill ha det
om du vill ha
något alls

Det förlovade landet

jag räknar mig själv som ett minus
ett kallgradigt tvärstreck tvärs igenom guds glödande uppenbarelser
han skapade adam för att ha något att styra världen med
och eva, som fick hänga med på köpet
så att adam kunde ha något att göra
när han styrt klart
och bara ville stänga av
kanske äta lite mat
kanske ligga lite naken
ta på någon annan än sig själv
sådana saker
jag tänker att gud nog blev besviken
när människan skapade gräl
och bråk och onödigt vetande
och bilar och mikrovågsugnar och
billigare flygbiljetter
han ville bara ha lite ordning och reda
vände andra kinden till en sekund
flackade med blicken
och VIPS!
ett 2011 som breder ut sig som ett kaos
ingenstans att ta vägen och
han suckar väl
och skipar rättvisa
när unga dör och gamla får lov att fortsätta
terrorisera

och adam springer fortfarande omkring
styr och ställer
dyr kostym och hela handen när det gäller
flyttar papper från ena bordet till det andra
och eva som sitter hemma och hittar på feminism
önskar bara att
någon ville röra henne
precis som hon gör

Whatever

ingen bryr sig längre
jag skiter i allt
de säger att det ska levas så
att framtiden är vår och våren är vacker
och allting ska födas på nytt
igen och igen och igen
alltid nya misstag inga
gamla lärdomar
jag tar klivet över kanten
kastar mig rakt ur famnen
på verkligheten
landar någonstans mittemellan
dröm och matlådor
jag tror att jag finns nu
men skiter i det
glömmer bort att andas
när syret matas fram på ackord
jag tar betalt för att vara trevlig
och det kostar på
lönecheckar som realitycheckar
som på beställning och det är
verkligen ingen som bryr sig
längre

jag skiter i allt
för allt kommer igen och
baksmällan landar som ett brev på posten
ett oönskat barn som biter sig fast
jag sköljer ner bitterheten med
vodka och vaselin för det är så det
här livet ska levas
hårt och utan handskar
det ska kännas när det bränner och
det hettar till på helt fel sätt när jag hela
tiden tar två steg fram och sju tillbaks
en kortslutningsförmåga som strålar
ut i handlingarna och jag skiter verkligen
i det här nu

ingen bryr sig längre

Blickstilla

som du rör dig nu
när jag lägger händerna där
som du andas nu
när jag flyttar mig närmare
ställer mig på tå
lägger kinden mot och
blundar bort

som du säger nu
när jag inte vet vad jag ska svara
att tiden är evig livet är magiskt
att allt kommer att ordna sig
äntligen till slut

som du fastnar med
allt vad det innebär tätt innanför revbenen
hur jag inte kan slå dig ur systemet
hur jag aldrig vill att du ska försvinna
någonsin igen

det sjunker som skepp i kroppen
insikten om att morgondagen är ljus och fullfjädrad
en höst som kommer smygande med krispiga andetag
jag ställer mig alldeles bredvid och drar lungorna fulla
blir hög och yr och som det snurrar nu
när du lägger händerna där
när du andas så
när du säger

/taminhandjagföljerdigviskaåtsammahåll/

Stadsromans

Göteborg som ett utrop
det hörs ju det svänger ju
hela staden dansar och ler nästan
som på riktigt nästan som en film jag
tror att det är kärlek
för det breder ut sig över gatorna
som solsken över vinterfrusna leder och
hej vad det går när alla
bara kommer ihåg att hälsa på
(hos) varandra

vi ringer inte längre vi bestämmer inget längre
vi bara gör och det är helt okej
livet är inget som går på tomgång
det är en hemgång hand i hand med
någon som får det att smälta inuti och
göteborg göteborg du gör mig
mjuk inuti

och jag vet att jag romantiserar nu
blåser upp får det att verka större bättre
vackrare än vad det kanske är
och jag vet att jag alltid tycker tänker känner
för mycket för vad som kan räknas som hälsosamt
och jag kanske står på kanten till ett nervöst sammanbrott
när jag vaknar med andan i halsen mitt i natten
pulsen i 180 knyck och jag vet att jag nog borde skapa stiltje
men man vill ju ha det där RAM RAM ÖS!!ÖS!!
eller hur var det nu kalle?

Göteborg
som en lugnande hand i nacken ner över ryggen
jag vill lägga mig ner och krama om för det känns
det känns som kärlek och det läker så fint
alla de andra små såren

Skyfall

det drar ihop sig till regn
tungt och grått rullar in som dåliga nyheter
lägger sig mödosamt över staden
ett lock över syresättningen
jag tänker i cirklar
springer utan tankar
undrar när det kommer att braka lös

och det känns som skyfall
när det bränner längs med ryggraden
jag trampar vatten för att hålla mig ovanför ytan
men vet inte vad det ska tjäna till
och det är allt eller inget nu
man får ta det man har när man
aldrig fick det man skulle

det drar ihop sig till oväder
jag hör hur det mullrar och skakar
en världsbild i gungning och det rasar nog samman snart
vi lever det här livet i korthus
staplade på varandra
ständigt balanserande på den där edgen
jag undrar när det ska skära sig ordentligt
blöda ur och färga rött och lämna tomt efter sig
ett skal som ekar i stackato
jag ekar upprepningar
du svarar på repeat

det kommer nu det rinner nu det droppar nu
du forsar fram du kommer nu jag kommer nu du
droppar nu jag vet inte vad jag ska göra längre
en störtflod som tuggar sig igenom artärerna
jag sjunker som en sten.

Someone like you

lyssnar på samma låt
om och om igen
som om tonerna skulle
bli på riktigt och
diktera ihop ett liv
lika melodiskt och välkomponerat
som harmoniskt

det är skrattretande
och jag vet om det
kan ändå inte sluta
för det är så klockrent
och jag har en hel fjällvärld klistrad
mot näthinnan och kan inte
sluta le när jag tänker på
hur den där stillheten sipprar
in igenom porerna
så snart jag stiger av tåget

det är något magiskt
det är något särskilt
kanske är det jämtland
kanske allt egentligen

The heart is a rebel

och jag säger dig att we no speak americano
som om kroppsspråk inte räknades som ett riktigt språk
trots att hälften vi säger säger vi med händerna
jag placerar mina fingertoppar och du
darrar ut i nerverna som ett bombnedslag
jag kallar dig Hiroshima när du smälter
och du färgar mig radioaktiv när jag tvingar dig
att röra vid mig

jag säger dig att we no fucking speak your americano
som om alla behövde subtitels för att göra sig förstådda
jag tar en bild i motljus och den säger mer än tusen ord
du tittar bort och blir din egen stumfilm
jag kan inte hjälpa det men jag säger att jag älskar dig
och menar det några sekunder i taget

jag kallar dig Hiroshima när jag förstör dig inifrån och ut
placerar giftet längs med ryggraden och om du rör dig
bara lite till kommer det att bli en jävla smäll

Frågor på det?

Svårslagen

jag vill stänga av tankarna
blunda och dra med fingrarna
längs med din ryggrad
som om livet rann mellan fingrarna
jag vill stänga av den logiska delen
av hjärnan och koppla in hjärtat
som elektriska stötar genom
alla nervbanor

ett nervöst sammanbrott som
brister i fördämningarna och får
dig att släppa det förståndiga

jag vill ha ösregn och oväntade infall
du vet hur det kan bli ibland
när blodet dånar i öronen och jag
önskar att det kändes så mycket
att jag slutade tänka

det var längesen det fanns knäsvag
och det var ännu längre sen det fanns
sanning bakom de smekande orden

jag vill stänga av självrespekten
låta huden glöda tills jag blir bara läppar som du

Framtiden är vacker

hit it kick it beat it
inhalera
och STOPP
för luften sprängs i tusen bitar
jag andas tomrum fyller det med hålrum
du suger in livet mellan läpparna
och det väser när det silas mellan tänderna
jag vill ha
ge mig ge mig jag
vill ha mer av det här livet
det ska ätas smakas kännas
fram jag vill att det ska gå framåt
inga fler snedsteg inga fler bakåtblickar
det blir fan bara bättre nu och
som vi ska leva du och jag
ta mig i handen ryck mig i håret
jag vet ju att du vill
det smakar så sött när jag
säger att du är fin och huden
lyser av sol sol sommar det
är ju sommar nu

staden är magisk livet
är viktigt sanningen glöder bakom
revbenen jag vill lägga
armarna om och försvinna i natten
låta det vara helt jävla galet
låta det gå åt helvete om det vill
det spelar ingen roll
framtiden är vacker du är det finaste
jag sett och ge mig mer av det här livet
ge mig fler av de här dagarna

pretty please?