lyssnar på samma låt
om och om igen
som om tonerna skulle
bli på riktigt och
diktera ihop ett liv
lika melodiskt och välkomponerat
som harmoniskt
det är skrattretande
och jag vet om det
kan ändå inte sluta
för det är så klockrent
och jag har en hel fjällvärld klistrad
mot näthinnan och kan inte
sluta le när jag tänker på
hur den där stillheten sipprar
in igenom porerna
så snart jag stiger av tåget
det är något magiskt
det är något särskilt
kanske är det jämtland
kanske allt egentligen
