Drömscenario

måndag i december
och allting är halvfullt
glaset är utspillt
det klibbar i tanken
fötterna mot marken
när blev det så varmt?

som tårna nerkörda i sanden
det värmer ända in i märgen
när jag tänker på allt som kanske
kanske möjligen
kommer att hända
om jag blundar tillräckligt hårt
drömmer tillräckligt ofta
blinkar ögonfransarna mot
och hela universum
dånar i takt med hjärtat
varje gång du rör dig mot mig

och det som fattades mig då
känns som tillgångar nu
det fyller mig med slagsmål
hårda knytnävsslag rakt ut i evigheten
jag samlar allt i mina utsträckta händer
tar emot livet som en allmosa
formar det mot min kropp
gjuter mod i det som nästan dött
nu är allting
nästan perfekt.

Om jag inte säger något så kanske du stannar kvar

dina fingrar i hela munnen
genom hela mig
och
ryggraden som går bärsärk
krackelerar under tyngden
böjer sig som björkarna om våren
går aldrig sönder men hotar med
uppbrott
om inte vintern släpper taget

jag som kanske begår ett brott
när jag säger att jag inte vill
men inuti flämtar allting ja
och lungorna på sparlåga
och andetagen som dånar
hela huvudet
du är sprängstoff
något smakar bränt inuti

mina fingrar genom håret
viskar sig in under huden
den tunna strama över skallbenet
det hamrar som ösregn
rännilar under tröjan
och i bröstkorgen
en ensam fjäril
slår sig medvetslös
drömmer sig blodig
om ett lyckligare slut                                  

Vintervila

och så
dina raspiga fingertoppar
som skruvstäd runt nacken
och inte kunna andas bara
leta med blicken flacka med
hela hjärtat utsmetat utanpå
som kramp igenom ryggraden
som feber men inte sjuk
en vinterstorm som drar
med sig allt i sin väg
och inte svälja bara försöka
hänga med och rörelserna
fortplantar sig som radiovågor
genom hela kroppen
skakar liv.

och så
ditt tusenbitarspussel till själ
en omöjlighet att lägga ut
jag som inte orkar vara logisk
bara slutar tänka bara slutar
det blir åttahundra grader
och alla musklerna på helspänn
ett slagfält inuti
dina händer som musik
ljuder genom hela mig
hamrar liv.

och så
försöka vira armarna runt
pressa ner i marken
låta gravitationen gjuta
bakhuvudet mot betongen
sparka sönder lungorna lite till
tänderna runt käken och
inte ens
kunna vända andra kinden till
det svider i skinnet
när du ser på mig sådär
det kanske
glöder inuti

Nästan osynlig

det finns inget mer att säga
jag vet att det verkligen inte behövs
några ord
när allt raserar
när det faller samman
när du sicksackar dina händer
över min bröstkorg
sliter upp
allt som var mitt
tills det forsar
ettt syndafall över hela mattan
över hela dig

du sveper knytnävsslag och åskmuller
du skakar kaos och jag
har ingenting att försvara
låter dig
hjälper dig
letar efter egna svagheter
serverar dem på silverfat

jag klär av mig tiden
klär av mig hela tiden
dina blickar dödar och jag
får så svårt att andas
när du förbjuder mig
när du vägrar låta mig
jag viker mig
om och om igen
 

Årsmodell 2.0

och hösten går
och vintern tar
och våren rycker sliter drar
hela sommaren
är jag kall och stum
det snurrar i min skalle
genom fötterna
genom lederna
genom alla härligheterna
det sipprar liv
ur varje steg jag tar

hela året är jag fast
det snurrar runt min axel
galaxerna och stjärnfallen
sväljer allt
bland revbenen något som krasar
tuggar mig igenom era vardagligheter
ingenting berör
ibland sveper du igenom
härjar/bränner/förstör

och hösten forsar fram
låtsas oberörd
men drunknar inuti
i hjärnhalvorna trängs
ångesten med lika
delar sprit och vatten
har aldrig kunnat välja
vill äta allt
aldrig någonsin svälja
lindar kroppen runt
nu brinner allt
nu försvinner vi
hela sommaren var jag stum
nu exploderar lungorna
denna gången smäller det

Karamelliserad

såhär bara
leva life
osv osv i all oändlighet
nu när allting är grönt
dagarna som bubbelvin
men i mitt huvud
bara midsommarnattsdröm
bara stigbergsliden
bara motljus och så
mina händer mot din bröstkorg
ett samlat hjärtslag som bultar
tungt alldeles under huden
vi delar andetag
och mina tankar slutar aldrig surra
din röst slutar aldrig darra
jag slutar inte skaka
det rör sig som jordskred
nervbanorna i panik
och ingen katastrofberedskap
tillgänglig
inga skyddsnät alls
bara luft
bara luft und liebe
allt vi har i utbyte mot livet