dina fingrar i hela munnen
genom hela mig
och
ryggraden som går bärsärk
krackelerar under tyngden
böjer sig som björkarna om våren
går aldrig sönder men hotar med
uppbrott
om inte vintern släpper taget
jag som kanske begår ett brott
när jag säger att jag inte vill
men inuti flämtar allting ja
och lungorna på sparlåga
och andetagen som dånar
hela huvudet
du är sprängstoff
något smakar bränt inuti
mina fingrar genom håret
viskar sig in under huden
den tunna strama över skallbenet
det hamrar som ösregn
rännilar under tröjan
och i bröstkorgen
en ensam fjäril
slår sig medvetslös
drömmer sig blodig
om ett lyckligare slut
