måndag i december
och allting är halvfullt
glaset är utspillt
det klibbar i tanken
fötterna mot marken
när blev det så varmt?
som tårna nerkörda i sanden
det värmer ända in i märgen
när jag tänker på allt som kanske
kanske möjligen
kommer att hända
om jag blundar tillräckligt hårt
drömmer tillräckligt ofta
blinkar ögonfransarna mot
och hela universum
dånar i takt med hjärtat
varje gång du rör dig mot mig
och det som fattades mig då
känns som tillgångar nu
det fyller mig med slagsmål
hårda knytnävsslag rakt ut i evigheten
jag samlar allt i mina utsträckta händer
tar emot livet som en allmosa
formar det mot min kropp
gjuter mod i det som nästan dött
nu är allting
nästan perfekt.
