jag går sönder lite i taget
och det rämmar i tanken
när jag tillåter det att forsa fram
en störtflod av frågetecken och det känns
detkännsdetkännsdetkänns
som en motorsåg rätt igenom hjärnbalken
jag trodde att jag hade kontroll
att lösningen var enkel att livet var långt
att det mesta gick att förutsäga
och det skär igenom ytan
när jag försöker greppa tanken
mellan pekfingret och tummen
det skär sig
när jag försöker uttala orden högt
jag ramlar isär
när insikterna tar sig in en efter en
som om hjärtat inte kan hålla ihop
när självklarheter plötsligt rycks bort
och jag kan verkligen inte förstå
hur det funkar
jag behöver ett rewind eller åtminstonde
en upprepning för jag måste ha missat
något du sa
säg det igen.
