tiden rinner som sand
jag sitter klarvaken, rå,naken
stiger ur drömmen rakt in i elden
bränner sönder synapserna
hjärnhinnorna klibbiga våta
samlar tårarna utanpå inuti
det svämmar över
snart kommer våren
det känns som fördämningar
allting brister spricker
går i tusen små bitar
jag vet hur det kan vara
i gryningen rasar trollen
jag håller mig inomhus
begraver huvudet i sanden
vänder mig själv som timglas
försöker få livet att sakta ner
vänder kroppen i sängen
vrider tankarna i sömnnen
stryker mig själv
över kinden
allt kommer att bli bra
det finns ljus det finns värme
det finns långsamma tankar och
längre dagar det finns inga deadlines
allt är stilla du kan vila nu
kom lägg dig här luta huvudet mot mig
jag kan vara något slags bergsmassiv
kan vara någon slags skog du kan få
gå lite vilse i mig
