2016-05-20

.svett



i.

de säger på tv
att något har gått sönder
och de säger på tv
att allt jag vet har brunnit upp
att Europa står i lågor
Västmanland likaså
de säger på tv
att jag ska akta mig nu
för det bubblar ett krig
alldeles under ytan
något som ropar och skakar
briserar hela vägen hit
träffar oss som bombnedslag

i kroppen min
samma sak
det härjar en skogsbrand
bland alla inre organ
varje gång jag försöker
ge eld upphör
får jag ett uppror som svar
det sätter allt
djupare spår

jag äter mediciner
som dämpar symptomen
på nätterna försöker jag sova
tänker att det kommer ett tåg
rakt igenom fönstret
båda lyktorna på

jag som svettas floder
dränker alla känslor
händerna på täcket
fingrarna i styr
låser alla dörrar
det här är inget liv
jag lever i periferin.

ii.

kanske kommer hösten
knastriga löv och rossliga förhoppningar
jag rör mig i slowmotion
har hela världen upp i halsen
de har tydligen sagt på tv
att allt bara blir värre
att morgondagen
brann ner igår
tre dagars sjukfrånvaro
spelar ingen roll
i mig
händer allt
på samma gång

jag längtar efter vinter
smällkalla örfilar längs med
hela ryggraden
i sommar är jag brännhet
naken och skinnflådd
önskar mig en
krypande kyla
blötsnö i strida strömmar
in under kragen

ingenting är längre detsamma
åtta tabletter om dagen
en klibbig dimma
håller mig vaken
precis mellan dröm och vardag
jag svävar tätt intill hustaken.

iii.

natt över verkligheten
tjugofyra timmars vapenvila
slutar med fyratusen livlösa
jag kan inte ta in mer
det snurrar i huvudet
när jag försöker addera talen
siffrorna matas på repeat
trötta torra nyhetsuppdateringar
de säger på tv
att vi måste tro på allt vi hör
allting sjunker genom kroppen
små stenar genom hörselgången
jag sjunker genom marken
världen brinner fortfarande
bränt barn luktar brand
i huden min
samma sak

det kryper under skinnet
skapar tillflykt bland skadade organ
jag tar högre doser nu
vilar huvudet bland molnen
orkar inte lyssna
alla bara ljuger tills
tungorna svartnar
lovar tid lovar liv
lovar att allting varar  
i en evighet.

iv.

plötsligt är det över
mina mardrömmar kulminerar
tåget rusar genom rummet och
jag ligger invirad i vidrigheter
du slingrar dig mellan benen
mina tankeverksamheter
jobbar övertid
varje gång jag öppnar ögonen
möts jag av stormvindar som
piskar mig till eftertänksamhet
de säger på tv
att jag inte kan ha det så här
allt jag kan hoppas på
är att du
säger upp kontakten.