är du ensam lilla vän
du som är så söt
inte ska du sitta här
utan att få prata med mig
inte ska du väl
trötta ut dina ögon
med att läsa så där jobbiga böcker
kom med mig istället
jag kan berätta för
dig hur livet går till
jag har vandrat genom verkligheten
tillhör verklighetens folk
ta mig i handen så ska jag
leda dig rätt göra dig rättvisa
så slipper du att vara själv något mer
är du ensam lilla vän
saknar du också någon
som tar dig under armen
som skriker ETT TU TRE
och på det fjärde kastar
dig handlöst ner i kärleksdjupet
och hur du än vrider och vänder dig
står din lycka i någon annans händer
livegen med livrem och hängslen
upphängd till allmän beskådan
stick inte ut var inte så grå
var lite kul var till behag
behaga mig
var inte för fin
var absolut inte ful
du är ingenting så länge du inte
är med mig och jag får så svårt
att respektera dig när du gör något
bara för din egen skull hur kan du
vara så osolidarisk du går emot alla
naturlagar tror att du är något
rör dig with a purpose helt utan anledning
jag får ont i huvudet när du pratar så mycket
du säger ju inget alls och herregud du vet ju
inte ens ditt eget bästa lyssna nu på mig
det säger väl sig självt?
du får skylla dig själv
