ibland känns det som vanligt
gå till jobbet och klä på sig och
prata om vädret och oj vad det snöade
den där vintern -95
en fredag var det väl ja det var det absolut
oroa sig för världspolitiken som vanligt och
vad blir det till middag och träna
och sjunka ner i sängen och somna
nästan innan kinden träffat kudden
andra dagar är det bottenlöst
drömmer om att hamna i koma
bli rammad av lastbil
börja om rensa ur göra nytt
bryta alla ben i kroppen alla
destruktiva tankemönster
låta gravitationen göra sitt
låta tyngdkraften hjälpa till
bygga brosk och fräscha drömscenarion
som alzheimers i skallen
som panik och rastlöshet som
fortplantar sig genom fotsulorna
och upp
att inte minnas var det var jag
tyckte nu igen att inte ha några
åsikter känslor inga logiska tankegångar
som sandstorm i blodomloppet
det är tungt nu/är mörkt nu
jag väntar på gryningen
den borde verkligen
komma snart
