någon frågar
hur jag står ut
det är enkelt
jag går aldrig ut
sitter inne
stänger av
trycker aldrig på
några knappar
låter inombords
vara råkallt och nedstängt
ibland bankar det
från hjärtat
aldrig från ytterdörren
det är ingen som hälsar på
bakom revbenen sitter det
något som är instängt
jag håller för öronen
orkar inte höra hur det
slår
någon frågar
hur det ser ut
hur inombordslandskapet
är uppbyggt
det är enkelt
det är helt raserat
allting i spillror
helt oförklarligt
en morgon vaknar jag
och har gått alldeles sönder
en morgon vaknar jag inte alls
det skaver upp i halsen
något oförlöst
sårbart och stelnat
långt ner i bäckenbotten
jag undrar när
det ska falla på plats igen
allt som faller nu är
tusen strida bomber
tankarna tyngda av rökridå
jag lurar mig själv
ögonblick till ögonblick
hoppar mellan stenarna
en mental Hades helt
utan sjökort
lovar att han ska ro mig
tryggt i land ge mig en
alldeles egen hamn
allt jag behöver göra är att
att blunda är att följa med
jag simmar hellre över
öppet hav än litar på
det skaver i gommen
splitterskador inifrån
alla vassa ord
allt som jag aldrig
kommer att berätta
som jag inte har
något språk för
någon frågar hur jag står ut
det är alldeles för enkelt
jag går aldrig ut.
