han vänder sig bort
rörelsen är minimal
det känns som kallt stål
som pistolmynning hårt pressad
hon skälver
känner huvudvärken
komma smygande
han pratar på
säger att de kan väl vara vänner
fortsätta träffas det betyder
egentligen ingenting
han är bara lite trött
lite ofokuserad
ser henne lite suddigt just nu
ja, så är det
jobbet är så maxat just nu
han måste köpa nya skor
till helgen ska han resa bort
hon hör ju själv
det är inget konstigt
han hinner bara inte med
klockan tickar ett slag i sekunden
hon räknar andetagen
undrar hur länge hon måste hålla
andan innan hon svimmar
om han skulle märka något
han pratar vidare
byter fot flackar med blicken
nästa helg kommer hans mamma
det känns verkligen jobbigt
de ses ju så sällan
på kvällarna har han matcher
måste åka kollektivt
hinna träffa kompisarna
grannarna familjerna
arbetskollegorna
hon fattar väl det
det är egentligen inget fel
är egentligen ingenting
han bara känner
att själva tiden inte räcker till
hon är fin det är inte det
han tror att han tycker om henne
eller åtminstone så vet han
alldeles säkert
att han inte ogillar henne
han gillar väl att umgås
men det blir lite stressigt
det kan hon väl förstå
hade schemat bara inte
varit så oändligt späckat
hade hon bara inte varit
så oändligt tidskrävande
hade det säkert kunnat funka
nu måste han tyvärr
fortsätta med annat
