plötsligt perspektivbyte
du ligger på marken
utsmetad över gatan
ett lättare byte
får en leta efter
händerna för ansiktet
och böner om förlåtelse
förståelse
jag krossar dina höftben
manisk perfektion
hamrar mig fram igenom
alla dina lögner
ett slag i sekunden
dina naglar gräver sig
långt under jord
metallsmak längst bak på tungan
små svettdroppar över bröstkorgen
gåshud och ilningar hela vägen upp
halva skallen satt i brand
tänker på allt det du aldrig sa
all väntan alla evighetslånga
nätter dina telefonsamtal som
aldrig kom hur jag aldrig kom
hammarslag på hammarslag
ett bräckligt bröstben
krackelerar under slagen
hjärtat blottat och
häcksaxen tuggar sig igenom
vener nervtrådarna ett
blodomlopp som breder ut sig
ritar kartor över asfalten
lämnar dig slagen
utmattad och krampande
kämpandes med andetagen
