kaoshjärta
torkvinda
gråtskratta
tokskrik
en skog i vägen för alla träden
som dimma genom själen
det går åt helvete
alltihop
något som slår sig fram
sparkar fötterna i gruset
det knastrar
tiotusen höstlöv
inkörda mellan
hjärnbalkarna
och ingenting
verkar funka
som det borde
i september säger någon
att vi nog kan vänta
det stormar så mycket nu
bäst att stanna inomhus
så vi håller andan
håller ihop benen
söndrar och faller samman
en liten bit i taget
i december basuneras det ut
det är alldeles för kallt
vi måste värma varandra nu
gå ingenstans du är redan
framme
så vi väntar
och suckar
och någonstans
inuti samlas allt
på hög
ett begynnande isberg
att krascha in i
vilken dag som helst nu
det blir vår och ingenting smälter
tonen är hårdare nu
lämna mig aldrig
här är din borg
och skratten smulas trasiga
fyller vrångstrupen
med skrik
ingenting hjälper
det blir sommar
stekhet och brännmärkt
en eld som härjar
åldras ett par decennier
per andetag
hjärtkaos
vindtorka
skrattgråta
skriktok
