det rullar åskmoln och oväder
en känslostorm som kastar mig över reglingen
och mitt i natten genom taket
dånar godstågen rakt igenom mörkret
genom hela mig
när jag inte kan sova tänker jag på dina händer
hur de brände när de ritade kartor över huden
när jag inte längre orkar vara vaken
dagdrömmer jag om dina tänder
rakt igenom skinnet och tusen år av längtan
det är så orimligt kallt nu
min tunga har frusit fast
vet inte hur jag ska göra
för att överleva
alla dessa dagar
alla dessa darrande minuter
det är så orimligt nu
vet inte hur jag ska göra
när ingenting är verkligt
när drömmarna har slutat
leverera
en vardags som taktfast
hamrar sig igenom betongen
