vågskvalp
det lättar ankar
alldeles intill
ett ringrostigt jakande
lätta nickningar
kroppen i gungning
molnfria dagar och enkla tankar
barbent och öppenbröstad
som om revbenen expanderat
tagit in hela universum
allting får plats nu
faller på plats nu
jag är inget pussel
det saknas inga bitar
allting är helt
allt är ett
det flämtar en sval bris
alldeles nära tinningen
skymningen dröjer
det verkar aldrig bli mörkt
samma tid förra året
var jag som begraven
apatisk och grå
någonting åt sig mätt
tuggade sig igenom
alla lager
själslig dimma
nu är allting stilla
glasklart spegelblankt
som havet en tidig morgon
det blänker i ögonen
allting vaket
det går att nå mig nu
jag kan nå mig nu
sträcker mig på tå
snuddar nästan himlen
det känns så stort inuti
