jag undrar ofta
vem du tror att
du träffar
när du träffar mig
jag är inget koncept
ingen färdig produkt
har aldrig velat vara
lösningen på alla dina problem
jag undrar ofta
vad du tror att jag
skulle kunna fixa
det är så väldigt oklart
alla dessa du:n
som blivit så förvånade
att ingenting egentligen
förändrats
trots att de varit med mig
jag är ingen quick fix
inget bantningspiller mot
din allt för stora livsaptit
i början är du som besatt
allt i rosenrött och du
säger ofta
du känner inte igen dig själv
livet så fantastiskt
som om allting fått en mening
ett mål och plötsligt har du
existensberättigande
jag har aldrig önskat
vara allt
sedan kommer hösten
regntunga skyar och du
säger att du har funderat
ingenting är roligt
du märker inte längre resultat
som apati som lamslagit
alla leder du känner dig
fångad
klaustrofobisk
att jag kväver dig med
all min energi
det här var inte alls
vad du hade hoppats på
alltid så överraskad
att du inte förändrats på djupet
att jag inte lyckats skaka
sönder dina grundvalar
nu behöver du eget utrymme
tid att finna svar
jag suckar samma visa
rör mig vidare
försvinner
i periferin
allt på ständig repeat
jag fattar aldrig vad som saknas
försöker vara öppen
framsträckta handflator
sanningar som sällan lindas in
försöker vara fulare
agera trovärdigare
klär av mig råare blodigare
tunnare hud för att inte
dölja jaget
får höra
alldeles för enkelt
