saltstänk och huden stram och skör
krokodilmönster ritar världskartor
hela ryggen jag är på rymmen från
mig själv
havsbris och vinden fångar håret
det sliter drar och ingenting
bär längre jag är på flykt från
något jag borde känna till
chockvågor genom bäckenbotten
det skvalar högsommar genom
hörselgångarna nu börjar det
verkligen skymma allt är mörkt
tyst och stilla kanske kan jag
vila nu
kaoset flyter trögare
månen full jag är som
förvildad det strömmar sånger
genom skallen jag kan inte låta
bli
sjunger högst så att alla hör
bergen skallar mig tillbaka
ett eko som sätter sig i märgen
tongångarna gräver tunnlar jag
är som förbytt
i sommar ska jag bara
ingenting.
