nu rinner det mellan fingrarna
önskningarna som maskrosblad
maskrosbarn genom betongen
allt förgängligt så lätt att
tappa greppet halka falla
tusen år av längtan
döden fransar sig i kanten
kryper närmare trasiga lemmar
knakande leder och gamla golvplankor
böjer sig ingenting är oundvikligt
allting händer hela tiden
nu är det öppet mål
bara att ta upp geväret
skjuta
hävda oavgjort
trots redan avgjort
hundra år av drömmar
regntunga skyar och ögonfransar
som släpar i marken vi rör oss
mindre på känsla mer på förnuft
i fingertopparna darrar något
på helspänn
minneshud och muskelryckningar
det börjar ta slut nu
det slutar att börja nu
tio år av tårar
ett hejdå som
skallar själen
medvetslös
