när längtan efter
starka händer blir för stor
klär jag av mig lager för lager
skakar loss hela verkligheten
tar tag i första bästa
tidsfördriv
när det mullrar längs med ryggraden
av åskoväder och underströmmar
klär jag av mig tiden låter
livet rusa mig
rakt över kanten
och hela det oändliga livet
har jag önskat mig något
längtat efter någon
inte kunnat sätta fingret på
haft det längst bak på tungan
en ilning från huvudet och ner
ett blixtnedslag genom kroppen
som inte riktigt går igenom
och hela livet
har jag varit på helspänn
smugit fram på tå
inte velat bli
hörd/rörd/förstörd
inuti
ett avgrundsvrål
det sipprar fram nu
läcker ur varje steg jag tar
allt jag hör är dina andetag
