Bara för att jag skiter i att källsortera

en fot i morgondagen och den andra släpandes
i gruset som var igår en undergång som kastar
sig mot den egna branten du säger att domedagen
ringde sa att slutet var nära nu
det gick att räkna dagarna på en hand och jag
räknade ner tills explosionen skakade mig
medvetslös redlös gjorde mig lealös

och att vakna upp ensam i spillrorna från ett
fylleslag som kallades 1900-tal att vakna upp med
elektriciteten utdragen att vakna med ögonen fulla
av grus bröstet fullt av sten hela munnen full av sand
och överallt ödslighet ett eko som ekar tillbaka
lika tomt som det sas

ni sa att civilisationen kom och stal allt som var vi
och ni sa att det digitala utplånade solidariteten
det har aldrig varit så kallt som det är nu och
vi vet inte ens hur vi ska göra för att kunna se på varann
ett ögonblick efter katastrofen strålar mänskligheten
genom lager på lager av hopplösheten

en fot i morgondagen och den andra släpandes i gårdagen
en framtidstro som mist sin glans och ett ljus i tunneln som aldrig hittar ut
det finns inget mer än det här det finns inget mer än såhär
just du med all ditt hjärta just du med all din kropp
det enda du har kvar nu är den sista flämtande gnistan hopp

så sträck armarna mot himlen kör knytnävarna hårt igenom jorden
det finns inget som hindrar, gallskrik ut orden
gud hör bön om gud någonsin funnits så skrik tills rösten tar slut
det finns en död före döden, bara fortsätt sparka och skjut
du kan ta dig ur det här
vi kan ta oss ur det här
jag tror på dig om du fortsätter tro på dig