jag vaknar med måndag krypandes i gruset
ett krälande i kroppen som äter mig inifrån
jag tror det kallas för söndagsblues
en ändlöshet utan ljus en evighet och
fem dagar kvar till helg fem dagar kvar
till sug och svälj
fem dagar kvar till
fem dagar kvar still
det låter som tisdag
jag vaknar som onsdag
låter veckan fylla halsen
fukta strupen
bli full vara full bara
äh
och jag går och lägger mig
blue and alone
med radion på för att slippa
ensamheten
och teven flimrandes i hörnet
lite ljus lite liv lite något som känns
en familj som kramar digitalt
jag vaknar med torsdag
fylleskedandes tätt mot ryggen jag
vänder mig bort inte kräkas nu
stiga upp sminka sig vaken
jag vaknar med torsdag
som slänger sig själv framför
tåget det skenar i hundraåttio
snart fredag snart vila snart
fullt ös medvetslös
jag uthärdar
tills det kryper igenom hela koppen
jag stramar åt för att kunna släppa lös
och jag står bara ut
tills veckan tar slut
