det är egentligen aldrig särskilt
mycket som skiljer
på lycka och (o)lycka
på ett lyckligt slut och ett slut
som känns som ordet
SLUT rakt i ansiktet
en örfil med amerikansk accent
jag vet vad du menar
när du säger att det är
som på teatern
jag vill inte dö
jag vill bara inte leva
osv
det är egentligen aldrig mer än
ett oväntat rådjur på vägen som
skiljer på liv och död/dödare/dödast
jag vet vad du menar
när du säger att du alltid kör i femtio
i mörker och jag fattar det men tänker
nog alltid att du valt fel land att köra runt i
när allt vi har här i norden är mörker
och kalla reserverade kramar
utan särskilt mycket kläm i
det kostar på va
jag vet det
