Jag brukar klaga på att jag saknar fokus, att det är ett ständigt brus runt hörselorganen, att varje gång jag försöker tänka klart en tanke tycker jag att det tar alldeles för lång tid och slutar med det. Som en alldeles för seg hemsida, jag trycker på REFRESH en gång i sekunden. Ingenting blir fräschare, jag blir äldre. Inuti en enda sörja. Försöker åstadkomma något, tvinga hjärnan att arbeta, det är samma meningar/samma formuleringar/samma trötta tankar som tickar på repeat. Jag skriver ner dem. Blir uttråkad redan innan de tagit sig igenom fingrarna och ut i cyberspace. Ettor och nollor marscherandes på rad, jag kallar det för verk. En ständig huvudvärk, träningsvärk av viktiga organ. Ibland, eller ganska ofta, kanske alltid om jag ska vara riktigt ärlig, känner jag mig som en kuliss. Ett påhittat scenario, ett välarbetat skämt som glider genom livet. Räkmacka in i alla stängda rum. Det finns ingen svärta, jag saknar bråddjupen. Om du försöker gräva dig igenom mig landar du på andra sidan, knappast Kina. Knappast några exotiska hemligheter. Här finns bara skog, finns bara helt vanlig barndom, finns bara bra betyg och vänner för livet, finns bara betalda räkningar och ett väldisponerat boende. Här har allting bara löst sig.
Så jag försöker att försvåra. Krångla till, göra jobbigt. Misstar det neurotiska för det mystiska. Vill vara som en gåta. Bjuder in hjärnspökena till långa samtal, snälla gå inte redan, jag har inte oroat mig klart, har inte tänkt ut alla tänkbara möjligheter till hur jag kommer att dö än. Snälla ni, stanna lite till. Så jag ger dem tillgång till hela min fantasi, ber dem stiga in, ta för sig, känna sig som hemma. Ett Narnia på andra sidan skallbenet. De blir som galna. Bygger hela världar, kastar mig rakt in i mardrömmar. Det kostar på, tar all min energi. Känner mig uppfylld/upprymd/uppdämd. Plötsligt kan jag skriva, plötsligt finns det ro till annat. När hjärnan jobbar högvarv, när ångesten kickar in på övertid, när jag har hittat på tillräckligt många saker att vara orolig för. Det väller ut över sidorna, sväller, jag växer, gläds åt tyngden från mig själv.
