Den här staden

och 10 minuters gångväg härifrån sträcker sig höghusen lite väl
högt över havet
betongslukar ljuset och det mjuka ersätts av gråskala och
skuggdalar
radiotystnad och spårvagnsskrammel
10 minuters gångväg härifrån går villaområdet över i blattevsvenska
min lugna gata ersätts av vad vi lärt oss att hata och även om
hisingen aldrig
helt kan tämjas så är det fortfarande min ö

Den här staden
är en kvarglömd snorig unge på lekplatsen som växte upp till en
frånvarande vuxen med
glömda drömmar och väl gömda visioner
en stillahavsö i taskig förpackning en felmärkning ett snedsteg
något att skämmas över

jag ser på lyftkranarna som sträcker sig mot himlen och varven
som nedlägger
sig själva faller ihop och skrapar armarna i gruset
jag ser på hamnen som byggdes och slets och nu slits itu
för 10 minuter härifrån tar man vagnen in mot stan
en klassresa genom miljonprojekten, över bron och in i mångfasettssamhällen

Den här staden
är allt från baggy storstadskids som sprayar DIN MAMMA på
väggarna utanför gymnastiksalen och skriker att den här världen är
fakking misär
till kritstrecksrandiga kontorslandskap som smyger upp papperslappar
deklarerar att Din Mamma Jobbar Inte Här

Den här staden kryper under skinnet
Två lag som slår läger går stick i stäv bygger skyttegravar
två lag som aldrig spelar på samma planhalva
broarna som skulle förbinda börjar kännas som förbud och ett hån
mot solidariteten
Vi talar inte ens samma språk men använder samma ord för titulera
den här ensamheten
Ni säger Skola vi säger Pengar ni säger Äldreomsorgen vi pratar Om Sorgen
Den här staden blir aldrig min stad men
den kryper in under skinnet