det suger andan ur halsen
att luften skär och gnäller i lungorna
det regnar inte längre men det
forsar ändå fram och varje gång jag
sätter ner fötterna glömmer jag bort
hur fast mark ska kännas
långsamma slöjmoln och snabba örfilar
röda märken över kroppen bildar mönster
ritar kartor som leder bortom skattjakterna
andra jaktmarker och ett nangiala som plötsligt
retar fingertopparna
jag sträcker mig på tå för att nå över kanten
hålla huvudet över vattnet och hjärtat fritt från
översvämning
det isolerar sig självt
så väl inbäddat under lager av försiktighet att
livet plötsligt slutar brännas
