Kroppslig afasi

jag briserar
flyter fram som ett regntyngt moln
knappt en centimeter över marken
det formas i tanken när jag sänker
mig ner riskerar att fastna men struntar i det

och jag imploderar
glider fram med tungan skrapandes i gruset
får inte fram ett ord kan inte ta mig ut ur det här ljuset
ett hem som blir en borg som äter dig levande
jag suckar mig lägre ner mot marken

/det fyller på i slowmotion jag tuggar mig fram
genom livet en film som körs i stopmotion
vi bryter här klipper där låter navelsträngen ligga kvar
jag har glömt hur man gör när man andas
trots att det är det enda jag borde kunna
det känns som köttslig afasi jag har glömt vilka delar
som borde fyllas med luft vilka som absolut inte
ska ventileras och jag lyssnar på kroppen när
det inte finns något att lyssna på hittar på när
allting känns bra och kanske letar sig en
sjukdom in i bilden kanske stannar hjärtat idag
kanske är det bara en sån dag
jag letar nödutrymning i tanken leker med orden
låter andningen komma stötvis fast den inte vill jag
hittar på när det inte finns något att känna
alls/

och jag briserar
tills det återstår ingenting alls och jag tömmer
lungorna och hjärtat och tyngen på kraft
låter det spilla ut över staden över gatorna försöker
skapa en översvämning för att ro dig i land

du gapar torrt



Det var bara det.