2011-11-22

Det kallas tydligen november

och jag är så trött
jag har inte fått somna
känner mig inte som vaken
jag har inte ätit
eller så har jag ätit för mycket
kanske är det (h)järnbrist
kanske behövs det mer
mineraler vitaminer
antioxidanter
uppställda på rad
marscherandes rätt in i kroppen
in i blodet bara som en liten
armé av självförsvar och
livskraft

och jag är för trött
och jag tänker för mycket
men gör alltid innan jag tänkt klart
och jag oroar mig för mycket
men aldrig över rätt saker
det sviktar som ambivalens på
tungan när jag väger ja och nej
när jag väger mig själv
när jag säger att jag är för trött
jag borde verkligen träna mer
eller kanske mindre

och jag är så trött
så kall in i själen
så ledsen in i märgen
när det bara finns saker att glädjas över
och jag glömmer bort det viktiga
jag borde verkligen minnas mer
men inte tänka så mycket
inte analysera så mycket
bara göra bara vara
bara vara helt
helt underbar

och jag är bara sådär
vanligt besviken
över hur jag blev
när ingenting känns som
det borde när ingenting gör
som jag gör
bara som jag säger

och det blir ju ingen glad av.