dimman ligger tung över staden
staden ligger tung över mig
göteborg med all min kärlek
du börjar kännas som ett
gammalt ligg
det smakar mer salt än sött nu för tiden
havsvindar med orkanstyrka och det känns
inte lika charmigt längre
regnet väller in över staden
staden väller in över mig
jag kan knappt andas när fyrahundratusen
ganska goa gubbar vill att jag ska bjuda
till och säga hej, inte nej
Göteborg
jag vet att jag sagt att det alltid skulle vara vi
men det börjar kännas som en omöjlighet
hur ska jag kunna leva när hösten varar i
åtta månader när mörkret inte går att skilja
från himlen när alla tittar ner och vägrar möta blickar?
hur ska jag kunna leva när våren varar i fyra veckor
när sommaren är hjälplös och kort
när inga paraplyer spelar roll när du säger
att det som inte dödar det härdar
varje gång jag säger att jag skulle behöva en kram?
fortsätt ligga tung över dimman
fortsätt ligga tungt över mig
jag kanske saknar dig när jag går.
